Adekvat skyddsnivå vid dataöverföring till USA enligt artikel 45 GDPR

Sammanfattning: År 2018 införlivades Europeiska Unionens dataskyddsförordning i svensk rätt och dataskydd som ämne fick en allt större uppmärksamhet i media och i debatt. Dataskyddets framväxt började dock tidigare än så och är en viktig fråga för både enskild individ som för stat och företag. Tack vare en snabb teknisk utveckling och smarta algoritmer är personlig information en allt mer värdefull tillgång hos både företag som stat. Samtidigt syns en okunskap hos befolkningen i hur deras personuppgifter samlas in och hur de används. Vid en ökad massbehandling av personuppgifter uppstår en risk för att individers integritetsskydd inte tas tillvara på. Dataskyddsförordningen ställer därför upp flera krav på behandlingen för att säkerställa en hög skyddsnivå för individers integritet. Inom EU råder fri rörlighet av personuppgifter men för överföring till tredjeland som exempelvis USA ställer dataskyddsförordningens regelverk upp särskilda krav. Ett av kraven för överföring av personlig information handlar om att överföringen måste säkerställa en adekvat skyddsnivå. Ett beslut om att behandling uppfyller kraven på adekvat skyddsnivå kan fattas av Europeiska Kommissionen och överföring till tredjeland får då ske utan något särskilt tillstånd. Efter att Europeiska kommissionens båda beslut om adekvat skyddsnivå för överföring av personuppgifter till USA har ogiltigförklarats av EU-domstolen är behovet av vägledning stort kring vad som är ett väsentligt likvärdig skydd av personuppgifter likt det skydd som ges europeiska medborgare inom unionen vid överföring av data till USA. I en komparativ analys av dataskyddets regelverk i EU respektive USA finner uppsatsen att synen på individers integritet skiljer sig väsentligt åt mellan USA respektive EU. Den motstridiga synen på integritet och enskildas rättigheter påverkar i förlängningen kommissionens arbete vid utformningen av ett nytt beslut. För att ett nytt beslut ska kunna antas har uppsatsen identifierat främst tre faktorer för att en adekvat skyddsnivå ska anses väsentligt likvärdig skyddet för europeiska medborgares personliga information inom EU. Faktorerna grundar sig i rättspraxis och handlar främst om hur ett nytt besluts undantag bör utformas samt om hur europeiska medborgares rättigheter kan tillgodoses i USA. De fundamentala skillnaderna i EU:s respektive USA:s dataskydd är ofrånkomliga men bör i den mån det är möjligt att harmoniseras för båda parternas skull. Uppsatsen finner slutligen att de inskränkande och obegränsade underrättelselagarna i USA måste revideras för att ett nytt beslut om adekvat skyddsnivå ska kunna fattas.