Kvantifiering och utvärdering av organiska ämnen vid en avfallsanläggning

Sammanfattning: Upprättandet av vattendirektivet (2000/60/EG) har skapat en gemensam plattform för EU:smedlemsländer att arbeta utifrån vad gäller vattenpolitiken. Direktivet implementerades isvensk lagstiftning år 2004 och utgör grunden för den svenska vattenförvaltningen, vilkenbedrivs av Vattenmyndigheterna. De arbetar för att Sveriges ytvattenkvalitet ska uppnå godkemisk och ekologisk status. För att kunna bestämma en ytvattenförekomsts status mäts blandannat halter av olika kemiska ämnen i ytvattenförekomsten. En del av dessa ämnen ärorganiska miljögifter och de är i många fall både toxiska, persistenta och har lätt för attbioackumuleras. Potentiella utsläppskällor av ämnena är delvis avfallsanläggningar och därförär det av betydelse för verksamhetsutövare som bedriver avfallshantering att ha kännedom omhur deras verksamhet påverkar omgivande miljö. Detta kan de erhålla genom att utföramätningar och undersökningar på och kring verksamhetens område. Ragn-Sells Avfallsbehandling AB bedriver avfallsanläggningen Högbytorp i Upplands-Bro.Verksamheten utgörs av bland annat mottagning, återvinning och deponering av olika typer avavfall. Detta projekt syftade till att komplettera delar av Ragn-Sells tidigarelakvattenkaraktäriseringar vid Högbytorp samt ge dem bättre kontroll över sina utsläpp av ettantal bestämda organiska miljögifter. Dessa ämnen var bland annat bromeradeflamskyddsmedel, polycykliska aromatiska kolväten och högfluorerade ämnen, vilka ärklassade som prioriterade ämnen eller särskilt förorenande ämnen inom vattenpolitiken.Projektet skulle även ge information om hur väl dessa ämnen behandlas i avfallsanläggningensolika lakvattenreningssteg. För att uppnå syftet har provtagningar och analyser genomförts påett antal av avfallsanläggningens lakvatten och i det markväxtsystem som används sompolermetod i lakvattenbehandlingen, men även på ytvatten i närliggande recipient samt pårenat processvatten som leds till Käppala reningsverk. Uppmätta halter i dessaprovtagningspunkter har utvärderats genom jämförelser mot relevanta värden som exempelvisgränsvärden, riktvärden och riskkriterier. Massbalanser med avseende på PFOS,perfluoroktansulfonsyra, har utförts för att få förståelse för hur ämnet behandlas i Högbytorps lakvattenreningssteg samt för att uppskatta dess reningseffektivitet. Projektets avgränsningarhar till största delen utgjorts av de utvalda organiska miljögifter som har analyserats samt av de bestämda provtagningspunkterna. Resultatet av utvärderingarna av organiska miljögiftshalter visade att en del ämnen överskred sina jämförelsevärden medan andra låg under och detta varierade beroende på provtagningspunkt. Dock var halter av PFOS särskilt utmärkande eftersom de överskred minst ett jämförelsevärde i samtliga provtagningspunkter. Generellt sett uppmättes högre halter i obehandlade lakvatten än i behandlade, vilket indikerar att Högbytorps lakvattenreningssteg har en reducerande effekt med avseende på organiska miljögifter. Genom att jämföra halterna före och efter kvävereningsanläggningen kunde reduktionen av analyserade ämnen klassas som god till mycket god i detta reningssteg. Med hjälp av massbalansberäkningar uppskattadesr eningseffektivitet av PFOS till mycket god i både kvävereningsanläggningen och i dammarna. Massbalansberäkningarna visade att PFOS ackumuleras i hög grad i de båda lakvattenreningsstegen, vilket antogs bero på ämnets adsorption till slam. Stöd till denna hypotes gavs av den PFOS-halt som uppmättes i kvävereningsanläggningens slam. Haltmätningar i markväxtsystemet visade att salix har en reducerande effekt på polycykliskaaromatiska kolväten i marken eftersom lägre halter av naftalen, antracen och fluoranten uppmättes i salixområdet jämfört med vallområdet. Dock var det inte möjligt att uppskatta markväxtsystemets reningseffektivitet med hjälp av en massbalans på grund av osäkra antaganden och otillräckligt dataunderlag. Vid jämförelse mellan miljögiftshalter i recipienten uppströms och nedströms avfallsanläggningen påvisades högre halter nedströms, vilket skulle kunna härledas till avfallsanläggningens verksamhet. Vid utvärdering av ämnenas halter nedströms underskred majoriteten de gränsvärden som halterna jämfördes mot. Vad gäller utvärderingen av de renade processvatten som leds till Käppala reningsverk överskred inga ämnen riskkriterierna eller persistenskriterierna, vilket betyder att påverkan på reningsverkets slamkvalitet kan anses tolerabel med antagandet att processvattenflödena utgör det totala lakvattenflödet till reningsverket. Med endast avseende på tolerabel slampåverkan kan tillkopplingen av dessa vatten bibehållas. På grund av att de flesta prover som togs under projektet var stickprover vid en tidpunktföreligger osäkerhet i projektets resultat och de kan därmed vara missvisande. För att erhålla mer representativa resultat bör projektets provtagningar kompletteras med flera prover som tas under en längre period. Utifrån de erhållna resultaten kunde ett antal slutsatser dras och förslag på vidare studier ges.På grund av att PFOS troligtvis reduceras genom att adsorbera till slam är det relevant att se över hanteringen av uttaget slam från kvävereningsanläggningen samt dammarna. Då kvävereningsanläggningen ansågs ha en god till mycket god reduktion av organiska miljögifterär det av betydelse att försöka undvika bräddning av lakvatten förbi anläggningen, vilket innebär att reningsanläggningens kapacitet bör ses över. Eftersom att halter av analyserade miljögifter i recipienten var högre nedströms avfallsanläggningen är det troligt att ett visst utsläpp till recipienten från anläggningen sker. Det är därför en god idé att utvärdera potentiella utsläppskällor inom anläggningen i syfte att förhindra utsläpp till recipienten.