Psykiatrikers uppfattning om fysisk aktivitet och fysioterapi vid depression och ångestsyndrom

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Fysioterapi och beteendemedicin

Sammanfattning: Bakgrund: Depression och ångestsyndrom var 2019 de mest förekommande psykiatriska tillstånden. Trots den låga prioriteringen i de nationella riktlinjerna finns det studier som visat positiv effekt av fysisk aktivitet och fysioterapi för depressions- och ångestsymtom. Studier visar ett begränsat förtroende och en bristande förståelse för fysioterapeuter inom psykiatrin. Därför är psykiatrikers uppfattning relevant för att fylla kunskapsluckorna. Syfte: Syftet med studien var att undersöka psykiatrikers uppfattning om fysisk aktivitet och fysioterapi som behandling vid depression och ångestsyndrom. Metod: Studien antog en kvalitativ deskriptiv design där semistrukturerade intervjuer genomfördes individuellt med fem psykiatriker. Data bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultatsammanfattning: Analysen resulterade i fem kategorier: Fördelar av fysisk aktivitet, Grad av sjukdom påverkar relevansen av fysisk aktivitet, Behov av tillgänglighet och integrering av fysisk aktivitet, Fysioterapi har en betydande roll i psykiatrin och Utmaningar och barriärer för fysioterapi. Slutsats: Psykiatrikernas uppfattning var att fysisk aktivitet har en positiv påverkan på fysisk och psykisk hälsa, för patienter med depression och ångest, men behöver anpassas efter sjukdomens svårighetsgrad. Vidare forskning behövs för att studera effekterna av fysisk aktivitet vid medelsvår till svår depression och ångestsyndrom. Resultatet påvisar informanternas önskan om fysioterapi som en integrerad del av behandlingen, men identifierar även hinder såsom bristande resurser och kunskap om fysioterapi inom organisationen. Ytterligare forskning och utbildning om fysioterapi föreslås.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)