Aldrig för tidigt, ofta för sent : En kvalitativ studie om fältarbetares upplevelser av det brottsförebyggande arbetet gällande barn och unga.

Sammanfattning: Ungdomsbrottslighet har förekommit i samhällsdebatten sedan mitten på 1900-talet, vid samma tidpunkt anställdes den första fältarbetaren i Sverige med syftet att bedriva ett brottsförebyggande arbete gentemot barn och unga. Förebyggande arbete har rättslig grund i socialtjänstlagen (SFS 2001:453) där det framkommer att förebyggande arbetet gällande barn och unga ska bedrivas. Studien ämnade att beskriva hur fältarbetare arbetar brottsförebyggande lokalt, samt vilka aspekter som ansågs betydelsefulla i arbetet. För att besvara syftet intervjuades elva respondenter, varav nio fältarbetare, en samordnare samt en gruppchef för en fältverksamhet. Analysmetod för det empiriska materialet var kvalitativ innehållsanalys. Sociala bandteorin, samverkansteori och systemteori användes vid tolkning av resultatet. Resultatet visade att brottsförebyggande arbete lokalt bedrevs på universell-, selektiv- och indikerad nivå i varierande utsträckning. Betydelsefulla aspekter för det brottsförebyggande arbetet var samhälleliga strukturer, politiken samt lagstiftning. Sedermera ansågs samverkan vara både en möjliggörande och försvårande aspekt. Resultatet visade även att identifiering och arbete med risk- och skyddsfaktorer var ständigt närvarande. Identifieringen av en misslyckad skolgång var en vanligt återkommande riskfaktor, medan en meningsfullfritid angås vara en skyddsfaktor. Studiens slutsatser var att det brottsförebyggande arbetets utsträckning var beroende av den strukturella organisationen och dess politiska stöd samt att lagstiftningen bidrog till komplikationer i arbetet. Ytterligare slutsats var att samverkan kräver strukturerade samverkansmodeller för att fungera. Slutligen visade studien att avsaknaden av konkreta metoder och tillvägagångssätt försvårade arbetet med barn och unga som påbörjat en utveckling av ett kriminellt beteende.