TRÄNINGSBEROENDE - EN SAMBANDSSTUDIEAV POTENTIELLA MEKAN ISMER

Sammanfattning: Studiens syfte var att studera träningsberoende i relation till ångest, depression, självkritik, passion, kroppstillfredsställelse och idrottsidentitet samt skillnader avseende dessa faktorer mellan individer med och utan träningsberoende. Vidare undersöktes om dessa faktorer kunde predicera träningsberoende. Datainsamling skedde via webbenkät. I studien deltog 124 individer, 62 män och 62 kvinnor. Enligt resultat på EDS-R kategoriserades 15 som träningsberoende, 100 som symptomatiska och 9 som icke träningsberoende. Resultatet visade signifikanta samband mellan träningsberoende, grad av träning, ångest, jämförande och internaliserad självkritik, harmonisk och tvångsmässig passion, AO samt idrottsidentitet. Vidare fanns skillnader mellan träningsberoende och icke träningsberoende gällande GLTEQ, regelbundenhet av fysisk aktivitet, genomsnittlig längd på träningspass, idrottslig ambitionsnivå, ångest, jämförande och internaliserad självkritik, tvångsmässig passion samt idrottsidentitet. Regressionsanalys visade att träningsmängd mätt i GLTEQ, genomsnittlig längd på träningspass, ångest, internaliserad självkritik, harmonisk och tvångsmässig passion förklarade 42 % av variansen hos variabeln träningsberoende. Sammantaget indikerade studiens resultat att träningsmängd, ångest, självkritik och passion kan vara mekanismer som är särskilt viktiga att beakta för att upptäcka, förebygga och behandla träningsberoende. Resultatet kan anses användbart exempelvis för idrottsföreningar, hälso- och träningsinstitutioner som sannolikt kommer i kontakt med träningsberoende individer. För dem kan studiens resultat ge kunskap som kan bidra till förståelse för vad träningsberoende är, hur individer i riskzonen kan upptäckas samt möjliga vägar till förebyggande och behandling.