"But the memory stayed, clinging to the walls of her mind" : En adaptionsanalys av gestaltningen av trauma och våldtäkt i Moriartys och Vallés Big Little Lies

Sammanfattning: Uppsatsen är en adaptionsanalys som undersöker hur trauma och sexuellt våld adapteras från litteratur till tv-serie. Materialet för uppsatsen är Liane Moriartys roman Big Little Lies (2014) och filmatiseringen till tv-serie med samma titel, regisserad av Jean-Marc Valleé (2017). Uppsatsen undersöker representationen av karaktären Janes våldtäkt och traumatiska symptom, liksom litterära och filmiska tekniker för att framställa dessa. Utifrån detta undersöks  hur våldtäkt och trauma framställs litterärt och filmisk, hur respektive medium skapar effekt och mening, samt om överförandet påverkar framtällningen. Uppsatsen vill visa hur serie och roman fokuserar på att visa olika gestaltningar av trauma och våldtäkt då romanen intar en inblickande och beskrivande berättade till Janes våldtäkt liksom det efterföljande trauma hon upplever och kan därmed skapa en känslomässig inblick och förståelse. Till skillnad från romanen ämnar seriens framställning att efterlikna traumats form. Serien inkluderar betraktaren kognitivt med hjälp av flera filmiska tekniker och effekter, men utan att bistå med en förklaring till vad som händer och sker. Således blir serien mer att efterlikna traumats form genom en ambivalent, slumpmässig och fragmentarisk framställning. Uppsatsen diskuterar dessutom skillnader mellan de olika framställningarna, så som seriens hämndtema och romanens framställning av skam baserat på våldtäktsmyter.  Adaptionsperspektivet har visat sig särskilt gångbart för analysen av sexuellt våld och trauma då den belyser både litterära och filmiska möjligheter och begränsningar i hur trauma och sexuellt våld framställs. Således kan adaptionsteoretiska studier troligtvis vara ett viktigt verktyg för att vidare undersöka våldets och traumats språk och uttryck.