Polycykliska aromatiska kolväten i Hanöbuktens kustnära sediment - en sedimentologisk undersökning av vikar i närhet av pappersbruk

Sammanfattning: Att Östersjöns tillstånd är ur balans har sedan länge varit ett faktum. Hanöbukten, ett havsområde som sträcker sig förbi Listerlandet i norr till Simrishamn i söder, har varit föremål för diskussioner om och observationer av minskat bestånd av kustnära fisk, ökad frekvens på sårskador på fisk och att vattnet emellanåt varit illaluktande och brunaktig. Undersökningar av miljöföroreningar har utförts i området, för att försöka hitta orsakerna till ovannämnda händelser. Kan polycykliska aromatiska kolväten, så kallade PAH:er, i bottensediment vara en bidragande faktor till ekosystem i rubbning? Överfiske, övergödning och miljöfarliga ämnen är tre huvudsakliga faktorer som påverkar ekosystemen i Östersjön. Längs med kusten ligger, eller har legat, många stora industrier, och exempelvis har pappersbruk historiskt sett varit en riktig bov när det kommer till utsläpp av miljöfarliga ämnen. Då Sverige genomgick sin stora industraliseringsvåg saknades kunskap om föroreningars risker och man förlitade sig på ”havets renande effekt”. Nu vet vi att detta var ett falskt önsketänkande och att havet i stället för att ”tvätta bort” dessa ämnen, bland annat bäddar in dem i bottensediment. Polycykliska aromatiska kolväten, PAH:er, är en stor grupp ämnen som bildas vid ofullständig förbränning av organiskt material. De är stabila, tenderar att binda till partiklar och sedimentera. Denna kombination av stabilitet och sedimentationsbenägenhet gör att de är svårnedbrytbara, vilket medför att de kan lagras i bottensediment en lång tid innan nedbrytning sker. Att de kan bli långlivade i akvatiska sediment, gör att vattenlevande organismer kan bli mycket utsatta. Många PAH:er är cangerogena och utgör därför stora risker för de exponerade organismerna. Om det går att se någon fördel med dess lagring i sediment, så är det att det blir som ett arkiv över föroreningar. Två grunda vikar i nära anslutning till ett pappersbruk undersöktes för att förbättra kunskapen om föroreningssituationen i bukten. Resultat visar på 7 av 16 analyserade PAH:er i anmärkningsvärda halter. Majoriteten föroreningarna finns i översta delarna av undersökta sediment, vilket enligt geologiska principer innebär att de yngsta sedimenten är de mest påverkade. I tillägg till detta är det även där bioturberande organismer kan ta upp föroreningar, varpå bioackumulation kan inledas. Kornstorleksanalys av borrkärnor hämtade från de två vikarna visar på höga halter av lera och silt, vilket främjar bindandet av föroreningar. PAH-halterna är högre i bukten än i många andra delar av Östersjön. Närheten till pappersbruket och annan industriell verksamhet kan vara kontribuerande till detta. PAH:er är troligtvis därmed en bidragande faktor till Hanöbuktens illabefinnande.