Anknytning, självkritik och unga kvinnliga fotbollsspelares förmåga till självmedkänsla

Sammanfattning: I idrottsvärlden är det vanligt förekommande att utövare upplever krav och press från sin omgivning, vilket vid misslyckanden ofta leder till en hög grad av självkritiska tankar. I sammanhanget har självmedkänsla visat sig vara en hjälpsam strategi för att hantera negativa tankar, men relativt lite forskning inom denna domän återfinns inom den idrottsliga kontexten. Vidare indikerar aktuell forskning att effekten av självmedkänsla påverkas av anknytningsstil. Således var syftet med denna experimentella studie att undersöka om en kortvarig intervention med fokus på självmedkänsla kan påverka grad av självkritiska tankar hos kvinnliga fotbollsspelare, samt om spelarnas anknytningsstil kan predicera förmågan att framgångsrikt ta till sig interventionen.  Urvalet bestod av aktiva kvinnliga fotbollsspelare i åldrarna 15–31 år (N=74) från sex lag som randomiserades till en interventionsgrupp, respektive kontrollgrupp. För att besvara frågeställningarna användes självskattningsformulären Self-compassion Scale Athlete Version (SCS-AV), Self-criticism Scale Athlete Version (SC-AV) samt Experiences in Close Relationships - Relationship Structures questionnaire (ECR-RS). Varians- och regressionsanalyser visade att interventionen signifikant påverkat deltagarnas upplevda grad av mindfulness och samhörighet, samt att grad av undvikande anknytning kan predicera deltagarnas upplevda omsorg och vänlighet mot sig själv. Sammanfattningsvis ger studien visst stöd till att en korttidsbaserad intervention i självmedkänsla kan ge gynnsamma effekter på kvinnliga fotbollsspelares självmedkänsla. Framtida forskning bör fokusera på vad som är verksamma mekanismer i interventioner av självmedkänsla i en idrottspopulation för att åstadkomma goda och reliabla behandlingsutfall.