Sömnstödjande interventioners effekt på patienters sömn i sjukhusmiljö : En litteraturöversikt

Sammanfattning: SAMMANFATTNING Bakgrund: Brist på sömn och störningsmoment under sömnen har negativa inverkningar på immunförsvar, återhämtningstid, smärta med mera. Trots sömnens betydelse sover patienter signifikant sämre på sjukhus än de gör i hemmet. Kroppen följer en dygnsrytm som varar i ungefär 24 timmar. Ljud, ljus, temperatur och andra stimuli påverkar kroppens dygnsrytm för att anpassa den till omgivningen. En störande omgivning kan ge kroppen falska signaler vilket kan påverka sömnen. Sjuksköterskan behöver därför evidensbaserade interventionsmetoder för att förbättra patienters sömn. Syfte: Att undersöka vilka åtgärder som är effektiva för att förbättra patienters sömnkvalitet och sömnkvantitet på sjukhus. Metod: En litteraturöversikt med 13 kvantitativa studier har sammanställts och analyserats med narrativ metod. Resultat: Tre olika kategorier av interventioner framkom. Minskat stimuli i form av öronproppar och ögonmasker, utbytt stimuli i form av musik och naturljud samt farmakologisk intervention i form av melatonin har alla visats vara effektiva åtgärder då patienter själva har bedömt sin sömnkvalitet och sömnkvantitet. Minskat stimuli genom Quiet time och utbytt stimuli genom aromterapi har inte visat på något statistiskt signifikant resultat. Slutsats: Att stänga ute eller ersätta störande stimuli har genom flera interventionsmetoder visats förbättra patienters självskattade sömnupplevelse. Placeboeffekten går dock inte att utesluta. En sovmeny där patienter själva får välja sömnstödjande åtgärder med evidensbaserade alternativ är fördelaktig och ger en ökad patientdelaktighet.