Distriktssköterskans läkemedelsförskrivning på vårdcentral – en enkätbaserad pilotstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Sjuksköterskors rätt att förskriva läkemedel skiljer sig åt mellan olika länder och infördes för distriktssköterskor i Sverige 1994. Socialstyrelsens uppföljning av sjuksköterskans förskrivningsrätt 2004 indikerade att förskrivningsrätten användes i liten utsträckning. I tidigare forskning framkommer såväl möjligheter som hinder kring förskrivningsrätten. Syfte: Syftet är att undersöka hur distriktssköterskan på vårdcentral använder sin förskrivningsrätt. Metod: Kvantitativ enkätstudie. För datainsamling omarbetades en redan framtagen enkät från Socialstyrelsens uppföljning 2004. Resultatet bearbetas med deskriptiv statistik samt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Samtliga distriktssköterskor uppgav att de använde sin förskrivningsrätt. Den största gruppen uppgav att de skrev ut läkemedel några gånger per månad. De som förskrev dagligen hade haft sin förskrivningsrätt kortare tid än de som förskrev mer sällan. Resultatet kunde inte påvisa någon tydlig skillnad i förskrivningsfrekvens mellan region eller mellan privat och offentlig verksamhet. Vanligast förekommande indikationsområde var eksem och vanligast förskrivna läkemedel var medelstarkt verkande glukokortikoid. Fördelar som framkom med förskrivningsrätten utmynnade i kategorierna Patientnytta, Resursnyttjande och Att växa i yrket. De nackdelar som uttrycktes formade kategorierna Kunskapsbrist och Yttre omständigheter. Slutsats: Jämfört med tidigare forskning visar vårt resultat att förskrivningsrätten används mer frekvent idag och majoriteten vill förskriva andra läkemedel. Samtliga distriktssköterskor uttryckte att de upplevde fördelar med förskrivningsrätten, för såväl patient som distriktssköterska och arbetsfördelning på mottagningen. Olika hinder försvårar dock förskrivningen.