Solenergi eller Skörd? - En juridisk jonglering mellan solceller och brukningsvärd jordbruksmark

Sammanfattning: Detta arbete är en undersökning av regelverket för solcellsanläggningar på brukningsvärd jordbruksmark och hur detta regelverk tolkas i praktiken. Brukningsvärd jordbruksmark är en nationellt skyddsvärd resurs som erhåller ett särskilt skydd i miljöbalken genom en hushållningsbestämmelse i 3 kap. 4 § miljöbalken. Detta eftersom en långsiktigt säkerställd livsmedelsproduktion utgör ett väsentligt samhällsintresse. Hushållningsbestämmelsen innebär att jordbruksmarken endast får tas i anspråk för anläggningar eller bebyggelse om det är nödvändigt för att tillgodose ett väsentligt samhällsintresse, och detta intresse inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk. Solelproduktion hör till ett väsentligt samhällsintresse som kan motivera att jordbruksmark tas i anspråk. Det ökande behovet av fossilfri elproduktion samt det ansträngda läget på energimarknaden är bidragande faktorer till att ansökningar om solcellsanläggningar på jordbruksmark ökat dramatiskt under år 2022. I Skåne är intresset särskilt stort, eftersom Skåne har goda förutsättningar för solelproduktion och stora ytor jordbruksmark. Detta ställer särskilt höga krav på Länsstyrelsen i Skåne, som är prövningsmyndighet för ansökningarna. Många ansökningar som avser produktion till det allmänna elnätet har förbjudits. Detta på grund av att Länsstyrelsen inte ansett att ianspråktagandet kan motiveras och att skyddet för jordbruksmarken ska väga tyngre än intresset av solelproduktion. I den högre prövningsinstansen, mark- och miljödomstolen har en annorlunda tolkning av regelverket tillämpats. Detta har resulterat i ett osäkert rättsläge på området. I november 2022 meddelade högsta instans i miljömål, Mark- och miljööverdomstolen, två prejudikat i frågan. De två prövade solcellsanläggningarna hade båda förbjudits av Länsstyrelsen, men fått godkännande i mark- och miljödomstolen. Mark- och miljööverdomstolen meddelade slutgiltigt förbud i båda fallen. Syftet med detta arbete är dels att belysa och förklara varför instanserna kommit till olika slutsatser, dels att jämföra den nu prejudicerande tolkningen mot miljöbalkens övergripande mål om hållbar utveckling. Den grundläggande tesen för arbetet är att den prejudicerande tolkningen inte är ändamålsenlig för att uppnå miljöbalkens övergripande mål. För att uppfylla syftet inleds uppsatsen med en kartläggning av vad målet hållbar utveckling enligt miljöbalken innebär i praktisk tillämpning. Vidare genomförs en rättsfallsstudie som analyserar beslutsmyndigheternas olika tolkningar i ett antal mål gällande solcellsanläggningar på brukningsvärd jordbruksmark. Avslutningsvis förs en diskussion om den prejudicerande tolkningens förenlighet med det övergripande målet. Arbetet pekar ut två huvudsakliga frågor där beslutsmyndigheterna visat sig ha olika uppfattning, vilket resulterat i olika utfall i samma mål. Frågorna är dels synen på om solcellsanläggningar ska anses ta jordbruksmark i anspråk på ett varaktigt eller tillfälligt sätt, dels frågan om hur omfattande en lokaliseringsutredning bör vara för att anses tillräcklig. Mot bakgrund av utredningen står arbetet fast vid tesen att den prejudicerande tolkningen inte är ändamålsenlig för att uppnå miljöbalkens övergripande mål. Detta eftersom arbetet argumenterar för att tolkningen inte beaktar solcellsanläggningars verksamhetsspecifika egenskaper. I arbetet föreslås en alternativ tolkning, som anses mer ändamålsenlig. För det första förespråkas en tolkning som innebär att solcellsanläggningar inte betraktas som en verksamhet som varaktigt tar jordbruksmark i anspråk. För det andra argumenteras för att tolkningen bör präglas av vetskapen att en markanvändning där jordbruksverksamhet eller jordbruksfrämjande åtgärder integreras i solcellsverksamheten konkret bidrar till att uppfylla de två miljökvalitetsmålen ett rikt odlingslandskap och minskad klimatpåverkan.