Utbilda trädkramare, bergsbestigare eller tävlingsorienterare? : En intervjustudie om idrottslärares sätt att tala om friluftsliv

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för rörelse, kultur och samhälle

Sammanfattning: Syfte Syftet med undersökningen är att skapa kunskap om hur idrottslärare på gymnasienivå talar om sitt arbete med friluftsliv. Analysen genomfördes med hjälp av en Foucault-inspirerad diskursanalys för att redovisa hur lärare talar om friluftsliv, naturen och ämnesplanen i förhållande till sin undervisning. Undersökningen avser att besvara följande frågor: Vad har gymnasielärare för syn på friluftsliv inom ämnet idrott och hälsa? Hur talar gymnasielärare i idrott och hälsa om natur i friluftsundervisningen? Hur talar gymnasielärare i idrott och hälsa om ämnesplanens möjligheter för undervisning inom friluftsliv? Metod För att svara på frågeställningarna genomfördes semistrukturerade intervjuer med 6 idrottslärare på gymnasienivå i Sverige. En Foucault-inspirerad diskursanalys applicerades för att analysera dessa intervjuer med stöd i ett socialkonstruktionistiskt ramverk och Foucaults arbeten om diskurser som ett teoretiskt ramverk för kunskapsbildning. Resultat Undersökningens resultat styrker tidigare forskning och visar att lärares friluftsundervisning domineras av en aktivitetsdiskurs som styr hur läraren talar om sin undervisning. Aktiviteterna tycks selekteras för att förbereda elever på en längre utflykt eller ett äventyr. Idrottslärarnas syn på friluftsliv kopplas till lärarens utbildningsbakgrund och påverkar hur de talar om friluftslivsundervisningen. Lärarna talar om naturen som ett utrymme för aktiviteter och gör skillnad mellan olika typer av natur i förhållande till friluftslivsundervisningen. Lärarna föredrar att ämnesplanen lämnar mycket utrymme till egen tolkning men är kluvna till mängden vägledning som behövs. Slutsats Slutsatsen i undersökningen är att idrottslärarna har en starkt definierad syn på friluftsliv som utesluter vissa sätt att tala om framför allt naturen som en del i undervisningen. Ett plats-responsivt synsätt diskuteras som en möjlig resurs för lärare. Ett platsresponsivt synsätt kan möjliggöra flera sätt att tala om friluftsliv, framför allt naturen som en del i kunskapsområdet friluftsliv, vilket kan ge läraren fler valmöjligheter i formulering av undervisning. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)