Diabetessjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med prediabetes

Sammanfattning: Bakgrund: Diabetes tillhör en av våra folksjukdomar och ökar i hela världen. Prediabetes är ett förstadium till diabetes typ 2, som ofta är symtomlöst och ökar i takt med att förekomsten av övervikt och fetma ökar i befolkningen. I studier förekommer odiagnostiserad prediabetes hos 3,3–14,3 % av patienterna och 33–65% utvecklar diabetes typ 2 inom sex år. Den främsta behandlingen vid prediabetes är levnadsvaneförändringar som kan fördröja eller förhindra insjuknandet i diabetes typ 2. Diabetessjuksköterskan har en viktig roll i arbetet med att stödja och främja egenvården hos personer med prediabetes. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva diabetessjuksköterskors erfarenheter av att, inom primärvården, arbeta med personer som har diagnosen prediabetes. Metod: En kvalitativ studie med åtta semistrukturerade intervjuer med diabetessjuksköterskor som analyserades enligt manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av två teman, fem kategorier och två underkategorier. Temat Målet att stärka patientens egenvård vid prediabetes beskriver hur diabetessjuksköterskorna arbetade med prediabetes som innefattar kategorierna Arbetssätt för att identifiera patientgruppen och Arbete för att stärka egenvården (med underkategorier Pedagogiska verktyg för att motivera till ändrade levnadsvanor och Vikten av teamarbete). Det andra temat En känsla av otillräcklighet i arbetet med prediabetes tar upp de problem som diabetessjuksköterskorna beskrev kring prediabetesvården, deras känsla av att inte hinna med och önskan om att göra mer för patienterna, vilket innefattar kategorierna Ingen riktig diagnos, En frustration att arbeta utan tydliga ramar och En önskan om att få en ökad möjlighet att stärka egenvården. Slutsats: Diabetessjuksköterskorna arbetade med att stärka egenvården hos patienter med prediabetes och hade en önskan om att ytterligare utveckla det preventiva arbetet. Det framkom att det saknades ramar, tid, resurser och prioritet av prediabetes, vilket skapade en arbetsrelaterad stress och känsla av otillräcklighet.