Kulturmöten inom palliativ vård. Vilka hinder finns och vad kan sjuksköterskan göra för att främja ett gott kulturmöte?

Sammanfattning: I Sverige bor ca 1,4 miljoner utlandsfödda personer som liksom svenskar, kan behöva palliativ vård, dvs. vård i livets slutskede. I takt med att den äldre befolkningsgruppen blir större, ökar behovet av palliativ vård vilket gör att sjuksköterskan kommer i kontakt med personer av annan kulturell bakgrund i flera olika vårdsammanhang. I vården skapas kulturmöten, såväl positiva som negativa, vilket har gjort sjuksköterskans kulturkompetens allt viktigare. Innebörden av kultur är komplex och har betydelse för hur personer med olika kulturell bakgrund ser på hälsa, sjukdom, lidande, behandling, död och omvårdnad. Olika syn och bristande kunskap och förståelse hos sjuksköterskan kan göra kulturmötet komplicerat. Syftet med denna uppsats är att belysa vilka hinder som upplevs av sjuksköterskan respektive patienten i kulturmöten inom palliativ vård av patienter över 65 år; samt vilka möjligheter sjuksköterskan har för att främja ett gott kulturmöte. Litteraturöversikt valdes som modell för uppsatsen och 15 artiklar från databaserna Cinahl, PubMed och Scopus användes som grund för resultatet. Resultatet visade att hinder som uppstår i kulturmöten beror på olika kulturell bakgrund, bristfällig kulturkompetens, olika syn på autonomi och bristfällig kommunikation. Möjligheter som visade sig i resultatet grundades på sjuksköterskans kultur-kompetens och utbildning samt respekt för kulturell variation och autonomi. Kommunikations-färdigheter visade sig också ge möjligheter för ett gott kulturmöte. Slutsatsen av resultatet blev att sjuksköterskans kulturkompetens är avgörande för en tillitsfull relation som är grunden för ett gott möte. Egenskaper som mod, intresse, engagemang och empati är viktiga hos sjuksköterskan och individanpassad vård, ett holistiskt synsätt och god kommunikation krävs för att kunna utföra god transkulturell omvårdnad.