OXACILLIN-KÄNSLIGA METICILLINRESISTENTA STAPHYLOCOCCUS AUREUS

Detta är en Kandidat-uppsats från Malmö universitet/Hälsa och samhälle

Sammanfattning: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är en anmälningspliktig bakterie i Sverige. För påvisning av MRSA i patientprov används bland annat diskdiffusionsmetoden med cefoxitin där brytpunkten ligger på ≤ 24 mm. I flera studier har det dock visat sig att det förekommer stammar av MRSA som har en zondiameter större än brytpunkten och som samtidigt är positiva för mecA-genen. Denna typ av MRSA har fått beteckningen Oxacillin Susceptible MRSA (OS-MRSA) och kan försvåra diagnostiken. Förekomsten av OS-MRSA varierar stort mellan olika studier världen över. I denna studie analyserades totalt 189 prover från kända MRSA-bärare, inom Skåne, för eventuell förekomst av OS-MRSA. Genom att använda diskdiffusionsmetoden med cefoxitin och ett inokulat på 0,5 McFarland, selekterades de StafChrom-plattor med zoner > 23 mm ut. Det var 55 prover som gav större zondiameter än brytpunkten för cefoxitin, dessa verifierades med hjälp av realtids-PCR där tre genfragment amplifierades. Inga prover blev positiva för mecA-genen utan enbart för genen som kodar för en specifik GAPDH-isomer vilket antydde att samtliga stammar var Staphylococcus aureus (S. aureus) och inte OS-MRSA. Det innebär dock inte att det inte förekommer OS-MRSA. För att kunna uppskatta förekomsten av OS-MRSA i Skåne krävs en mer omfattande analysering av S. aureus från olika provmaterial. Vidare testades även ett eventuellt samband mellan zondiameter och inokulatstorleken genom spädningsserier av två olika referensstammar av S. aureus med känd resistens mot cefoxitin. Ett samband kunde ses mellan zonstorleken och inokulatets storlek. Zondiametern för cefoxitin på både StafChrom- och Mueller-Hinton-agar ökade med 2 mm för en av referensstammarna då inokulatet minskade med spädningsfaktorn 1:10 från en suspension på 0,5 McFarland. Den resistenta stammen fick då en zonstorlek som var större än brytpunkten för cefoxitin men blev ändå positiv för mecA-genen vid realtids-PCR. Detta kan potentiellt innebära en försvårad diagnostik av MRSA och visar även vikten av att uppnå 0,5 McFarland för mätning av zondiametrar för resistensbestämningar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)