Normkritiska arbetsmetoder vid handläggning av ärenden i Socialtjänsten : en studie om handläggarens förutsättningar till lika bedömning och likabehandling vid beviljande av insatser inom Socialtjänsten

Sammanfattning: Finns det några skillnader mellan kön? Mellan det manliga och kvinnliga, att vara en mamma eller pappa? Finns det även skillnader i att vara en kvinnlig eller manlig socialarbetare? Svaret på dessa frågor enligt en del forskning är att, ja, det finns skillnader. Den här studiens resultat tyder på att de finns skillnader i både samhället och inom socialtjänsten. Dessa skillnader kan ta sig i uttryck hur handläggare inom socialtjänsten tänker kring könsroller i hemmet, vilka förväntningar som finns på ensamstående pappor respektive mammor eller hur den enskilde individen inte passar in i den förväntade rollen eller den mall som är satt för dem. Handläggare inom socialtjänsten behöver ha organisatoriska förutsättningarna för att lägga vikt vid ett genustänk. Handläggare behöver ha tid för reflektion samt synliggöra arbetet av genusmedvetenhet i sitt arbete. Den aktuella forskningen inom området behöver lyftas än mer för att verkligen skapa förändring och medvetenhet inom socialtjänsten. För att enskilda individer som söker stöd inte ska komma att feltolkas eller bemötas på felaktiga grunder när det kommer till att bevilja bästa möjliga insatser eller bistånd för den enskilde. Vår studie syftar till att fördjupa kunskapen om hur socialtjänsten arbetar med genusfrågor i relation till att säkerställa att den sökandes behov ligger i fokus, med stöd av arbetssätt som hjälper handläggaren att inte präglas av könsstereotypiska föreställningar i bedömningen. Uppsatsen stödjer sig i kvalitativa intervjuer och vi har använt oss av grundad teori som metodval utifrån studiens syfte och frågeställningar. Resultaten som sedan blev grund till den genomförda analysen, blev kategorierna 1) faktorer som kan påverkar en jämställd bedömning 2) upplevda fördelar med könsneutrala ärendedragningar 3) svårigheter med könsneutrala ärendedragningar, 4) könets betydelse och 5) organisatoriska hinder. De slutsatser som har dragits är att det kan finnas skillnader i bedömningarna i ärendedragningar där handläggare berättar kön kontra där kön inte nämns. Det kan ses som viktigt att inte nämna kön för att arbete mer rättssäkert. Handläggare som arbetar med genustänk ger effekter och har betydelse i handläggningen. Därutöver så dras slutsatsen att det krävs organisatoriska förutsättningar för att använda sig av detta arbetssätt.