Kulturkuben

Sammanfattning: En kulturskola är inte ett skyltfönster för barnens talang utan en kreativ verkstad för att utvecklas. Detta har jag tagit fasta på och har en idé om en kulturskola där större delen av skolan är vikt till barnens trygghet. De vuxna har sin plats och resten av byggnaden är barnens. Här ska blyga kunna öva i trygghet och de som vill spela ut hela sin repertoar har möjlighet till det. Skolan ska också kunna vara en plats att hänga på någon timme innan sin lektion. Gestaltningsmässigt har skolan här ett öppet foajéplan som är semioffentlig. Caféet är öppet för allmänheten och kan användas för utställningar, föreläsningar och liknande. Men denna yta är också den som är de vuxnas. Kommer du med ditt barn så är det här du får vänta medan barnet springer in och gör sitt. Resten av foajéplanet är en flexibel yta som egentligen kan programmeras lite hur som helst. Uppåt i huset finns en yta för barn, som ett väntrum, där de kan hänga innan sin lektion. Uppåt finns också lektionssalar. Blandad verksamhet för att blanda barnen.  Den nedre delen av huset är nästan som ett helt annat hus. Här finns verksamhetslokaler samt flertalet av de servicefunktioner som måste finnas. Ytan att vistas på är här begränsad då det inte är tänkt att man ska uppehålla sig här mellan lektionerna. Som en bärande idé har jag fört med mig forskning som visar på hur man kan bygga bort mobbning. Huset har inga långa dolda korridorer och överallt kan lärare överse, utan att bevaka, alla utrymmen där barnen befinner sig. Med hörsel och syn kopplas hela huset samman genom principen att visuell och audiell kommunikation är trygghetens kärna.