Förskolans stöd till det svenska språket för barn med annan etnisk tillhörighet

Sammanfattning: Denna studie grundas i ett intresse för hur pedagoger inom förskolan arbetar med barn med annan kulturell bakgrund än infödda svenskar. Detta för att få en god utveckling av det svenska språket, hos de barn som behöver extra stöd. Det ges även en inblick av hur förskollärare uppfattar föräldrarnas delaktighet i barnens språkliga utveckling, då det är ett faktum att föräldrarnas engagemang ses mycket betydande i hur positivt barn uppfattar sin kultur, sitt modersmål och sitt identitetsskapande. Vidare utgår det pedagogiska perspektivet från Vygotskij's utvecklingsteori tillsammans med de tankar som Maria Montessori hade kring barns utveckling och den förskole – samt skolverksamhet hon bedrev. Huvudfrågan som ställs är hur pedagoger hjälper barnen till det svenska språket samt hur de ser på samarbetet med föräldrarna, hemifrån. Undersökningen är baserad på kvalitativa intervjuer med fyra utbildade förskollärare, som arbetar på mångkulturella förskolor inom Gävle kommun. Övergripande slutsats som kan tas utifrån denna studie är att alla de tillfrågade förskolärarna anser att de mycket aktivt arbetar med barns svenskspråkliga utveckling, då det gäller barn med annan etnisk tillhörighet än den svenska, som uppvisar svårigheter inom detta. Detta synliggörs bland annat igenom bokläsning, nyttjandet av rim och ramsor, intresseväckande nyanserade samtal med barnen samt den fria leken i relation till socialt samspel. Förskollärarna bekräftar att en god svenskspråklig framgång gynnas av redan goda språkkunskaper i det besittande modersmålet, något som de uttrycker att de uppmuntrar både barnen och dess föräldrar att hålla kvar vid. De berättar om den idag avsaknade modersmålsundervisningens positiva respektive negativa aspekter samt hur de tycker att barnen gynnats av modersmålslärarnas arbete. Bland annat tycker förskollärarna att modersmålslärarens skulle ha haft en roll som tolk i den dagliga verksamheten, då de menar att barnen i stort sätt lär sig sitt modersmål i hemmet. Detta kan vidare synliggöras som ett omedvetet samarbete mellan pedagoger och föräldrar. Förskollärarna konstaterar dock att de inte ser ett så stort medvetet sammarbete med föräldrarna hemifrån, i ett syfte att främja barnens språkliga utveckling, som komplement till den dagliga verksamheten på förskolan, som de kanske skulle vilja. Förskollärarna uppfattar i viss mån att föräldrarna läser böcker för sina barn i hemmet, men har ingen egentlig uppfattning huruvida de sjunger tillsammans med sina barn. Dock påvisar förskollärarna att de ideligen uppmuntrar föräldrarna till detta. Resultatet av denna studie fastställer pedagogernas engagemang i barnens utvecklande av det svenska språket, såväl som modersmålet.