Ute på djupt vatten : Att skapa en ansvarsreglering för djuphavsbrytning

Sammanfattning: De som är intresserade av frågor som rör havet har kanske hört talas om djuphavsbrytning, som på engelska kallas för deep sea mining. Tanken är att man ska utvinna de viktiga metaller som behövs för ny grön teknik från havsbotten som ett alternativ till att bedriva brytning på land. Industrin har ännu inte kommit i gång, men det finns företag som räknar med att påbörja industrin 2023. Havsbotten är dock ett outforskat område, och vi vet ännu väldigt lite om de ekosystem som finns där och hur dessa kan påverkas av djuphavsbrytning. Många av de områden som är aktuella för brytning ligger dessutom i vad som kallas området, vilket innebär att det befinner sig utanför länders jurisdiktion. I dessa områden är havsbotten en del av mänsklighetens gemensamma arv, vilket innebär att det tillhör hela mänskligheten. Innan brytningen börjar är det därför viktigt att det finns ett ansvarssystem, för det fall att skada på dessa områden skulle uppstå.  Syftet med denna uppsats är att utreda hur ett ansvarssystem för området bör se ut. Utgångspunkten i arbetet är att ett tillfredställande ansvarssystem bör uppnå fyra mål. Dessa mål är att det har en preventiv funktion, att det säkerställs att tillräckliga medel för kompensation finns, att det överensstämmer med principen att förorenaren betalar samt att det möjliggör för både utvecklade stater och utvecklingsstater att delta i djuphavsbrytning. I uppsatsen konstateras att den nuvarande regleringen lämnar flera luckor där skador riskerar att inte bli kompenserade, eller där det inte går att säkerställa att det finns tillgängliga medel för att åtgärda skadan. Därefter presenteras möjliga lösningar för att täcka de nuvarande luckorna, och den slutsats som dras är att en kombination av dessa olika lösningar skulle kunna skapa en tillfredställande ansvarsreglering.