Hur lär vi våra barn hantera trafikmiljön : Del II: En fallstudie om förskolebarns trafikförståelse

Sammanfattning: Utgångspunkten i mina arbeten om barn och trafik har varit trafiksäkerheten som ett genomgripande samhällsproblem, med barnens utsatta läge i fokus. Arbetet är uppdelat i två delar, där ett examensarbete på C-nivå, som är en översikt, utgör Del I. Del II utgörs av detta examensarbete på D-nivå och består av en empirisk undersökning om förskolebarns trafikförståelse. Syftet med föreliggande studie har varit att undersöka femåriga förskolebarns trafikförståelse utifrån tre olika aktörers perspektiv: barnens, förskolans och föräldrarnas. De frågeställningar som studerades var: vilka föreställningar som barnen har om trafik; hur barnen har tillägnat sig dessa föreställningar; hur barnen uppträder i trafiken samt hur förskolepersonalen och föräldrar arbetar med barnens trafikfostran. För att få svar på frågeställningarna genomfördes en fallstudie på en förskola där åtta barn, barnens två förskollärare samt tre föräldrar intervjuades. Dessutom observerades barnen under en trafikutflykt och deras trafikteckningar analyserades. Resultatet pekar på att förskolebarnen hade tillägnat sig såväl kunskaper som missförstånd om trafiken. Barnen uppfattade att trafik i första hand är motorfordon och vägar men såg inte sig själva som en del av trafiken. De kände till att trafiken har ett inneboende regelsystem, men förstod inte i samma utsträckning upphovet och orsaken till detsamma. Barnen visade stort intresse för trafiksignaler, men alla barn greppade inte innebörden av den gula färgen. Barnen i denna studie förstod att vägmärken har en symbolisk innebörd, där märkena med abstrakta symboler var svårast att tolka korrekt. Svårigheter med att särskilja höger och vänster framträdde också i studien. Med avseende på cykelhjälmsanvändning ansåg barnen att hjälmen endast hade till uppgift att skydda dem vid osäker cykling. Barnen hade inhämtat sina kunskaper och föreställningar från många olika, och ibland oväntade källor, huvudsakligen hemmet och förskolan. Barnens observerade vistelse i trafiken förflöt smidigt, där förskolans användning av reflexvästar och grupperingarna vid promenader framstod som invanda och användbara rutiner. Förskolans och hemmets trafikfostran genomfördes som praktisk träning i verklig trafikmiljö, företrädesvis genom promenader, bussresor och cykling. På förskolan var den vuxne en större auktoritet i trafiken än som annars är brukligt. Ibland arbetade förskolan med osynliga gränsdragningar som ett pedagogiskt verktyg för att skydda barnen i trafiken.