Att leva med ett självskadebeteende

Sammanfattning: Bakgrund: Självskadebeteende ses som ett växande problem i dagens samhälle och är vanligast förekommande bland kvinnor. Självskadebeteende ses även bland den manliga befolkningen men i mindre skala vilket tros bero på att de har andra sätt att hantera situationer, tankar och känslor på. Genom att ha ett personcentrerat förhållningssätt där sjuksköterskan utgår från varje enskild person kan det ge en ökad förståelse för patienten vilket i sin tur kan leda till ett ökat välbefinnande. Syfte: Syftet med studien var att belysa personers erfarenheter av att leva med ett självskadebeteende. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med induktiv ansats. Resultat: Resultatet baserades på tio vetenskapliga artiklar där fyra teman framkom: utlösande faktorer, omgivningens syn på självskadebeteendet, ett sätt att hantera känslorna och vägen mot återhämtning. Konklusion: Det framkom att personer som skadade sig använde självskadebeteendet som ett sätt att hantera tankar och känslor på, som de annars inte visste hur de skulle få utlopp för. Att söka hjälp var ett orosmoment då det fanns en rädsla inför andra människors fördomar om självskadebeteende vilket gjorde att de valde att dölja självskadebeteendet från sin omgivning. För att kunna återhämta sig krävs ett gott stöd samt en förståelse för varför självskadebeteendet uppkommit och en ökad självacceptans.