Småskalig släckning av konstruktionsbränder

Sammanfattning: Konstruktionsbränder kan idag orsaka stora problem för räddningstjänsten. Släckningsarbeten vid konstruktionsbränder brukar idag involvera släckmedel som bygger på vattenbaserade medel. Detta medför att primära skador kan begränsas, men istället uppstår problemet med sekundära skador som mögel eller vattenskador. Idag finns det flertalet släckmedel som används men det finns inga dokumenterade tillfällen där flytande kväve och/eller koldioxid används vid konstruktionsbränder. Branschen har istället funnit användningsområden för flytande kväve vid gruvbränder med flertalet lyckade insatser. Flytande kväve och koldioxidsläckare är båda kylande släckmedel som vid användning uppnår mycket låga temperaturer. Släckmedlen släcker på liknande sätt, båda kyler till en viss del, men den primära släckkällan är kvävning. Flytande kväve får en avsevärd volymutveckling vid fasövergång från flytande till gas. Gasen tränger undan syret i den brandhärjade konstruktionen och kan därmed släcka branden. Koldioxid verkar på samma sätt, kvävande, men i detta fall övergår den kondenserade gasen till fast fas (torr-is) vid aktivering som sedan sublimerar till gas och kväver branden. För att undersöka släckmedlens förmåga att bekämpa konstruktionsbränder samt återantändningsskyddet vid användning, har åtta konstruktioner byggts. De fristående konstruktionerna ska efterlikna ett regelfack från en väggkonstruktion. Vid försöken har fyra konstruktioner använts till att undersöka flytande kväve och fyra konstruktioner för att undersöka koldioxid. Av dessa åtta användes två som testkonstruktioner i syftet att bestämma metod för applicering av släckmedel och anläggning av brand i konstruktionen. För att anlägga en brand i konstruktionerna antändes de i det nedre högra hörnet med hjälp av en propanbrännare. Vid fyra försök applicerades släckmedlen i mitten av konstruktionen i ett hål som borrats för att nå innandömet. Vid de andra två konstruktionerna applicerades släckmedlen vid hålet där branden anlades. För att mäta de temperaturer som uppstod i konstruktionerna placerades fem termoelement i varje konstruktion. I de tre försök där flytande kväve applicerades sjönk temperaturen drastiskt och efter en timme, när försöken avslutades, registrerade inget termoelement temperaturer höga nog för att en återantändning skulle kunna ske. I de tre försök där koldioxid applicerades släcktes två av tre konstruktioner och den tredje återantändes. Fem av sex försök uppvisades en trend där temperaturen låg mellan 12 – 56 °C när försöken avslutades och där temperaturen fortfarande sjönk. En trend påvisades för bägge släckmedlen, där de dröjde kvar i konstruktionen när försöken avslutades, efter cirka en timme. Släckmedlen kunde därmed under en lång tid förångas och påverka den brandhärjade konstruktionen och motverka återantändning. Slutsatsen av detta projekt är att flytande kväve och koldioxid verkar lovande som släckmedel vid konstruktionsbränder. Fler försök bör dock utföras för att styrka resultatet innan ett välgrundat uttalande kan göras.