Det svenska skiljeförfarandets historia – En rättshistorisk studie av skiljemannarättens lagstiftningsutveckling

Sammanfattning: Denna uppsats syftar till att redogöra för lagstiftningsutvecklingen inom den svenska skiljemannarätten. Vidare ämnar uppsatsen utreda de bakomliggande faktorerna som motiverat och initierat lagstiftningsförändringar inom skilje-mannarätten historiskt. Därutöver ska den första speciallagstiftningen inom skiljemannarätten undersökas med särskilt fokus på den föregående debatten till lagstiftningen och varför speciallagstiftningen intas. Utredningen har genomförts utifrån den rättshistoriska metoden för att undersöka och analysera lagstiftningens historiska utveckling över tid. Skiljeförfarande är en alternativ tvistlösningsmetod till den ordinarie rättskipningen i domstolarna. Förfarandet kännetecknas av skyndsamhet, effektivitet, sekretess och att parterna själva har möjlighet att välja sina rättskipare. Till skillnad från en domstolsdom kan skiljedomar endast överklagas på formella grunder och förfarandet kan bli kostsamt i jämförelse med en process i domstol. Uppsatsens utredning är uppdelad utifrån viktiga nedslag i skiljemannarättens lagstiftningsutveckling. Spår av skiljeförfarandeliknande tvistlösning återfinns i Bibeln, i grekisk mytologi och i några av världens tidigaste civilisationer. Under svensk medeltid bestod lagstiftningen på skiljemannaområdet endast av ett stadgande i Visby stadslag, men mycket talar för att tvistlösningsformen, trots den sparsamma lagstiftningen, användes i stor utsträckning. Under tidigmodern tid kom skiljemannarätten att utvidgas och bestämmelser angående skiljeförfarande återfanns i 1667 års sjölag, 1669 års exekutionsstadga och 1734 års lag. 1800-talet innebar en fortsatt utveckling av lagstiftningen på skiljemannaområdet, inledningsvis med 1826 års civillagsförslag, vilket inne-höll ett förslag till lag om skiljemän. Trots att civillagsförslaget aldrig blev lag lade det grunden för ytterligare reglering inom området. Efter en omfattande lagstiftningsprocess antogs den första speciallagstiftningen inom skiljemanna-rätten i form av 1887 års lag om skiljemän. Som motiv till lagstiftningen angavs att den då gällande lagstiftningen var alltför bristfällig och att reglering på området därmed var nödvändig. Under 1900-talets början sågs flera brister i lagstiftningen och 1887 års lag kom därför att ersättas av lag (1929:14) om skiljemän. Resterande del av 1900-talet innebar ytterligare lagstiftning på om-rådet, främst för att anpassa det svenska skiljeförfarandet till den ökade internationaliseringen inom skiljemannarätten. År 1999 var en modernisering av lagstiftningen nödvändig, varför 1929 års lag ersattes av den än idag gällande lagen (1999:116) om skiljeförfarande.