Blandat boende : Ett rådande ideal och strategi inom svensk översiktsplanering?

Sammanfattning: Blandat boende är ett begrepp som betecknar ambitionen om blandade bostadskategorier på kvartersnivå med övergripande syfte att motverka eller minska segregation. Detta ideal omfattar, dels fysiska aspekter i bostadssammansättning som: upplåtelseformer, hustyper och lägenhetsstorlekar, dels sociala aspekter i form av blandad befolkningssammansättning. I en tid där rapporteringen i media kring segregationsproblematik ökar, både internationellt som nationellt, finns belägg för att det skulle vara av intresse att undersöka på vilket sätt blandat boende är ett nutida ideal och strategi som förekommer i svensk översiktsplanering. Undersökningen som genomförts har tagit avstamp från en forskningsöversikt som redogör för synen på blandat boende genom olika planeringshistoriska strömningar, samt slutsatser från tidigare forskning på blandat boende som utvärderat verktyg och strategier för att realisera ambitionen genom olika program och styrmedel. Forskningsöverblicken har inletts med en redogörelse och diskussion kring begreppet blandat boende, samt åskådliggjort de relaterade begrepp som blandat boende kan kopplas till. Många av dessa relaterade begrepp kan betraktas tillhöra skaran av ”fuzzy concepts”, vilket innebär begrepp som betraktas som luddiga och mångtydiga. Att pröva hur svenska planerare generellt sett förstår och förhåller sig till idealet blandat boende i praktiken, har legat till grund för genomförandet av en begreppsanalys. Den har utförts genom en metodkombination som består av kvalitativa intervjuer med planerare på strategiska planeringsavdelningar samt dokumentstudier av översiktsplaner. Empirin har vidare analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Analysen av det empiriska materialet visar att planerarnas förståelse för blandat boende huvudsakligen är inriktad på att lösa segregationsrelaterad problematik på en lokal skalnivå genom fokus på fysiska åtgärder så som: variation av upplåtelseformer, lägenhetsstorlekar och hustyper. Sammantaget framkommer att blandat boende förväntas medföra ett antal effekter, vilka utgörs av; social hållbarhet, social mångfald, trygghet, tolerans och tillit i offentliga rum, integration och segregation och jämlika möjligheter. Områdesplanering eller fördjupad översiktsplanering betraktas av planerarna som den mest effektiva planeringsnivån för att arbeta med blandat boende. Markanvisning och social konsekvensbeskrivning, lyfts fram som potentiella verktyg för att främja blandat boende. Dock efterlyses mer verkningsfulla verktyg inom planeringen, eftersom dessa begränsas av ett ekonomiskt fokus. De huvudsakliga strategier som förespråkas för att sträva mot blandat boende är ombildning av upplåtelseformer och nybyggnation. Båda dessa strategier främjar socioekonomiska aspekter av blandning i och med att de bidrar med att erbjuda bostäder i olika prisklasser, men brister i att adressera etniska aspekter.