Uppsala stadsomvandling : Omvandlingsprojekts effekt på stadsmiljön ur ett urbanmorfologiskt perspektiv

Sammanfattning: Examensarbetets huvudsakliga syfte har varit att undersöka hur stora omvandlingsprojekt påverkar en stadsmiljös karaktär. Detta har utförts genom en fallstudie av Uppsala, en stad i en av den mest expansiva tillväxtområdena i Europa. Det tillhör ett av regeringens prioriterade områden i satsningen på hållbara stadsdelar och städer. Ytterligare faktorer som undersökts har varit att studera planerade och pågående projekts kumulativa effekter på Uppsalas stadsmiljö och hur huruvida dessa förändringar är förenliga med kommunens styrande dokument.    Urbanmorfologisk teori har använts för att undersöka hur staden växt historiskt, primärt från 1800-talet och framåt. Det har även använts för att hitta fördjupningsområden för mer djupgående urbanmorfologiska analyser. Teorin har kompletterats med en dokumentstudie över relevanta dokument rörande Uppsala, såsom översiktsplaner samt kommunens innerstadsstrategi och arkitekturpolicy. Tre områden valdes ut för mer finmaskiga analyser utifrån dokumentstudien och den mer lågupplösta analysen av Uppsalas centrala delar. Två av dessa områden är ursprungligen industriområden i olika skeden av omvandling och det tredje är ett centralt område i närheten av många viktiga funktioner. Beståndsdelar som kvarter, fastigheter, byggnader, gator, gaturum och öppna ytor undersöktes. Tillsammans med aktuella planer och program gjordes slutsatser gällande de specifika områdenas framtida karaktär och struktur. Det gjordes sedan en undersökning huruvida undersökningsområdenas planer var förenliga med kommunens styrande dokument och hur omvandlingen av dessa områden påverkar Uppsalas stadsmiljö i sin helhet. Omvandlingsområdena var till stor del förenliga med kommunens innerstadsstrategi. Flest skiljaktigheter återfanns mellan fördjupningsområdet Främre Boländerna och kommunens arkitekturpolicy avseende kärnbegrepp som sammanhang, skala och befintliga värden. Projektens kumulativa effekter på Uppsalas stadsmiljö bedömdes leda till ökad homogenitet i gaturum, utbredning av rutnätsstruktur, högre byggnadsvolymer och bebyggelse från 1950- till 1970-tal som får göra plats för nya byggnader. Det erhållna resultatet avseende hur en stadsmiljös karaktär påverkas av storskaliga omvandlingsprojekts är att den befintliga karaktären ofta riskerar att gå förlorad. Detta till följd av att få beståndsdelar av urban form bevaras då de sällan är förenliga med syftet av omvandlingen eller rådande stadsbyggnadsideal.    För att bli bättre på att bevara stadsmiljön och karaktären av områden rekommenderas mer holistiska analyser utifrån urbanmorfologisk teori. På så vis kan en plats unika drag identifieras och vidareutvecklas istället för att främst omvandlas utifrån rådande stadsideal.