Privatanställdas rätt att offentliggöra information om missförhållanden på arbetsplatsen

Sammanfattning: I takt med samhällsutvecklingen och som en följd av att Europeiska unionens utfärdade visselblåsardirektivet har begreppet visselblåsning etablerats som en del av arbetsrätten, såväl internationellt som nationellt, och genomförandet av direktivet resulterade i att en ny visselblåsarlag utformades i den svenska rätten. För privatanställda som inte, inom anställningen, åtnjuter skydd av den grundlagsstadgade yttrandefriheten ger denna nya lag ett tydligt skydd mot repressalier vid offentliggörande av information om missförhållanden på arbetsplatsen. I tillägg till denna nya lag finns även andra regleringar och rättsprinciper som antingen kan möjliggöra för, eller inskränka, rätten för privatanställda att offentliggöra information om missförhållanden på arbetsplatsen. I denna uppsats redogörs för vilka dessa regleringar och rättsprinciper är, hur de är tillämpliga i den privata sektorn samt hur de förhåller sig till varandra. Med ansats i den rättsdogmatiska metoden och de vedertagna rättskällorna presenteras gällande rätt avseende möjligheter och begränsningar för en privatanställd att offentliggöra information om missförhållanden på arbetsplatsen. I analysen förs en diskussion kring spänningsfältet mellan arbetsgivarens och arbetstagarens intressen, vilka komponenter som utgör ett offentliggörande av information om missförhållanden på arbetsplatsen samt hur Europadomstolens praxis rörande Europakonventionen artikel 10 eventuellt kan få inverkan på det privaträttsliga anställningsförhållandet. Avslutningsvis dras slutsatsen att rätten att offentliggöra information om missförhållanden på arbetsplatsen är vidsträckt samtidigt som den i vissa hänseenden inskränks till förmån för arbetsgivarens intressen.