Ensamhet bland äldre: en 10-årig jämförelse

Sammanfattning: Problemområde och syfte: Åldrandet kan innebära såväl fysiska som psykiska utmaningar för den enskilde. Kroppen och tillvaron förändras och möjligheterna att delta i sociala nätverk som man gjort tidigare kan begränsas. Många upplever ensamhet vilket i tidigare forskning har visat sig få konsekvenser för såväl välbefinnande som fysisk och psykisk hälsa. Denna studie fokuserar på några av de faktorer som hänger samman med åldrandets livsvillkor; social aktivitet, socialt stöd, ekonomi samt rörelseförmåga och hur dessa kan sättas i samband med upplevelser av ensamhet hos äldre. I en tioårig jämförelse undersöks: (a) hur äldres sociala aktiviteter, socialt stöd, ekonomi och rörelseförmåga förändras över tid, (b) hur upplevelsen av ensamhet hos äldre förändras över tid och (c) hur förändringar gällande social aktivitet, socialt stöd, ekonomi och rörelseförmåga under denna tid påverkar upplevelsen av ensamhet. Material: Data från insamlingstillfällena 2004 och 2014 i den nationellt representativa Swedish Panel Study of Living Conditions of the Oldest Old (SWEOLD), en longitudinell undersökning utifrån urvalet i den svenska levnadsnivåundersökningen (LNU) användes (n = 466). Metod: Samband mellan ensamhet 2004 och 2014 och social aktivitet, socialt stöd, ekonomi samt rörelseförmåga undersöktes i bivariata analyser och logistiska regressioner. Samband mellan ensamhet 2014 och förändringar under 2004-2014 gällande social aktivitet, socialt stöd, ekonomi samt rörelseförmåga undersöktes i logistisk regression. Resultat: Socialt stöd, ekonomisk buffert och rörelseförmåga kunde associeras till känslor av ensamhet 2004 men endast socialt stöd kvarstod som signifikant associerat till ensamhet då man kontrollerat för kön, ålder och ensamboende. Social aktivitet, socialt stöd och rörelseförmåga kunde associeras till känslor av ensamhet 2014, sambanden kvarstod efter att ja kontrollerat för nämnda bakomliggande faktorer. Social aktivitet och rörelseförmåga minskade betydande under den undersökta tioårsperioden, men endast minskning i rörelseförmåga kunde tydligt associeras till ensamhet. Resultaten analyseras utifrån ett kapabilitetsteoretiskt perspektiv. Slutsatser: Att ha nära stödjande relationer, delta i social aktivitet och inte hämmas av fysisk funktionsnedsättning är viktiga aspekter för att undvika ensamhet. Studien framhåller vikten av det sociala arbetet och samhällets ansvar att möta upp med förmågor när den enskildes inre förmågor avtar, för att på så sätt bidra med möjligheter för den anskilde att leva ett värdigt och värdefullt liv.