Om konfliktlösning vid vårdnadstvister, särskilt om fokuset på att nå en samförståndslösning till varje pris

Sammanfattning: Oaktat konfliktnivån mellan föräldrar som genomgår en separation måste frågor som rör vårdnaden om barn lösas. Den familjerättsliga regleringen präglas av tanken att barn mår bäst av att föräldrarnas konflikt inte blir föremål för en domstolsprocess. Det kan konstateras att föräldrars konflikt har en negativ effekt på barns hälsa, såväl nu som i framtiden. Föräldrar i konflikt bereds många möjligheter för att nå en samförståndslösning, både inom och utanför domstolens ramar. Lagstiftarens mål förefaller, mot bakgrund av risken för att barn påverkas, vara att undvika ytterligare konflikter och samtidigt undvika en lång process i domstol eller andra instanser. I flertalet avseenden har vikten av samförståndslösningar lyfts fram som det bästa alternativet när det kommer till konflikter som involverar barn. Samförståndslösningar är emellertid inte alltid hållbara och om föräldrar är i behov av att ändra lösningen måste de inleda en ny, identisk process. I dessa fall går det att ifrågasätta om det oundvikliga fokuset på en samförståndslösning är förenlig med barnets bästa. Uppsatsen syftar därför till att undersöka vilka möjligheter som ges att lösa konflikter och om samförståndslösningarna är det enda alternativet som tillgodoser barns bästa. Lösningarna är inte alltid hållbara och man skulle kunna hävda att det inte ligger i barns bästa att, oavsett vad, sträva efter en samförståndslösning. Det är inte alltid möjligt att nå en kompromiss, särskilt inte i situationer där det som kompromissas om är ett gemensamt barn.