Rätt till familjelycka? – En rättsvetenskaplig uppsats om altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige och Finland

Sammanfattning: Under de senaste decennierna har utvecklingen av metoder för assisterad befruktning gått snabbt framåt och numera kan många som lider av ofrivillig barnlöshet få hjälp att få barn genom dessa metoder. Begränsningar i både svensk och finsk lagstiftning medför dock att alla ofrivilligt barnlösa inte kan få barn genom assisterad befruktning. Dessa begränsningar drabbar främst olikkönade par där kvinnan exempelvis saknar livmoder, samkönade manliga par eller ensamstående män. För dessa patientgrupper är surrogatmödraskap ett alternativ att få barn. Surrogatmödraskap innebär en arrangerad graviditet där surrogatmodern har för avsikt att efter födelsen överlämna barnet till de tilltänkta föräldrarna eller den tilltänkta föräldern. Uppsatsens fokus ligger på altruistiskt surrogatmödraskap där surrogatmodern inte gör någon ekonomisk vinst för att hon agerar som surrogatmor, även om hon kan få ersättning för kostnader som är kopplade till graviditeten. Syftet med uppsatsen är i första hand att, mot bakgrund av den rättsliga regleringen om surrogatmödraskap i Sverige och Finland, redogöra för likheter och skillnader gällande såväl tidigare som nuvarande rättsläge för altruistiskt surrogatmödraskap i respektive land. Samtidigt ska jag försöka fastställa vilka ställningstaganden och argument som ligger bakom rättsläget. I andra hand är syftet att redogöra för eventuella konsekvenser av ett tillåtande av altruistiskt surrogatmödraskap. Jag undersöker detta utifrån ett rättighetsperspektiv med fokus på hur de tilltänkta föräldrarnas rätt till hjälp att få barn förhåller sig till surrogatmoderns rätt att inte bli utnyttjad. För att uppnå uppsatsens syften använder jag mig till största delen av både en rättsdogmatisk metod och en komparativ metod mellan Sverige och Finland. Det förekommer dock även en del tvärvetenskapliga inslag av medicinsk-etisk natur. Det anses följa av den svenska lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. att surrogatmödraskap inte är tillåtet inom den svenska hälso- och sjukvården. Idag är surrogatmödraskap förbjudet enligt 8 § i den finska lagen om assisterad befruktning (1237/2006). Utförandet av surrogatmödraskap är dessutom kriminaliserat enligt 35 § i samma lag. I Finland var dock, i avsaknad av lagstiftning om assisterad befruktning, surrogatmödraskap tillåtet fram till den 1 september 2007. Då hade Sverige haft en lag om assisterad befruktning i 22 år, eftersom landet antog en sådan redan år 1985. Bakom den svenska negativa inställningen till surrogatmödraskap ligger uppfattningen att surrogatmödraskap inte är etiskt försvarbart. I Finland förbjöds surrogatmödraskap eftersom många principiella och praktiska problem ansågs vara förknippade med surrogatmödraskap. De som förespråkar ett tillåtande av altruistiskt surrogatmödraskap framför bland annat argument om att fler ofrivilligt barnlösa kunde få hjälp att få barn om det vore tillåtet. Enligt deras åsikt vore surrogatmödraskap i hemlandet ett kontrollerat och säkrare alternativ till surrogatarrangemang i utlandet. De framhåller även att surrogatmoderns rätt till självbestämmande bör respekteras. Motståndarna till metoden framför bland annat att det inte är en rättighet att få barn, att det finns en risk för att någon av parterna ändrar sig under graviditeten eller efter födelsen samt att det är svårt att balansera parternas intressen. I min analys kommer jag fram till att det enligt den nu gällande regleringen i både Sverige och Finland inte anses vara en rättighet att få barn. De tilltänkta föräldrarnas intresse att få hjälp att få barn har därför fått ge vika för surrogatmoderns intresse att inte bli utnyttjad. I samhället verkar det dock finnas en uppfattning om att det finns en rätt till hjälp att få barn. Jag konstaterar även att det, mot bakgrund av att antalet barn som tillkommer genom surrogatarrangemang i utlandet ökar, behövs reglering på området. Detta även om det är svårt att balanserad parternas intressen mot varandra.