Ett jämlikt samtalsklimat : Stamning, normer och strategier i samtalssituationer

Sammanfattning: I föreliggande uppsats avhandlas stamning som en social egenskap i syfte att uppmärksamma normer omkring tal, kommunikation och funktionalitet. Stamning avhandlas följaktligen som en ”störning” i samspelet mellan individer snarare än ett individuellt tillkortakommande, som en funktionsnedsättning. Därigenom uppmärksammas också hur personer som stammar och deras samtalspartner förhåller sig till stamningen i syfte att åstadkomma ett fungerande samtal. Studien visar på att även om stamning ingalunda utgör ett oöverstigligt hinder för ett fungerande samtal finns det emellertid tillfällen då den medför betydande kommunikationsproblem i ett normativt reglerat samtalsklimat. Dessa svårigheter härleds till det moderna samhällets normer om effektivitet, konformitet och självdisciplin, vilka ger upphov till ett samtalsklimat som stämplar vissa personers talmönster som avvikande. För att komma till rätta med de kommunikationsproblem som detta föranleder till använder sig såväl personer som stammar som deras samtalspartners av olika strategier, vilka analyserar utifrån Erving Goffmans dramaturgiska sociologi, konversationsanalytisk teori samt Marcel Mauss gåvoteori. Studien visar på att i mötet mellan en talare med ett icke-normativt samtalsmönster och en åhörare utan erfarenhet att ta sig till och förstå detta tal måste personer som stammar inta en aktiv roll för att samtalet ska förlöpa utan problem. Dels måste de vara uppriktiga med faktum att de stammar, och dels måste de försöka instruera deras samtalspartner om hur interaktionen ska gå tillväga för att mötet ska förlöpa utan problem.