Dans som hälsofrämjande verktyg : en kartläggning av gymnasieelevers hälsa

Sammanfattning: Bakgrund: Elever idag rör sig mindre, upplever mer krav och mår psykiskt sämre. Ett socialt stöd ökar möjligheten att hantera krav och stress i vardagen. Både fysisk aktivitet och dans har visat sig påverka en mångdimensionell hälsa positivt. Syfte: Studien syftar till att kartlägga eventuella skillnader mellan dansande och icke dansande elevers hälsa. Följande frågeställningar användes för att besvara syftet: Visas en ökad existentiell, psykisk, social, fysisk och emotionell hälsa hos de gymnasieelever som dansar på skoltid eller fritid i jämförelse med elever utan regelbundna inslag av dans? Visas att en ökad existentiell, psykisk, social, fysisk och emotionell hälsa är knuten till dans specifikt eller fysisk aktivitet i allmänhet hos deltagande gymnasieelever? Metod: Undersökningen var kvantitativ och datainsamlingen skedde via webb- och pappersenkät. Enkäten innehöll 31 frågor om samspel mellan kropp, sinne och själ, tro, självkänsla, krav, kontroll, stöd, fysisk aktivitet och dans samt 2 öppna frågor “Vad betyder självkänsla för dig” och “Vad betyder kontroll och stöd för dig?”. 95 enkätsvar analyserades. Bearbetning av resultaten gjordes i Microsoft mjukvara och statistikprogrammet Minitab där testerna utgjordes av oparat t-test. Resultat: Resultaten visade signifikanta skillnader gällande fysisk aktivitet i skolan (p<0,001) och upplevt samspel mellan sinne, kropp och själ (p<0,01) mellan dansande på skol- och fritid och de som inte dansar alls. Inga större skillnader visas i medelvärden mellan grupperna i självkänsla, kontroll och stöd. Endast 34 % dansare respektive 44 % icke dansade upplevde stöd från skolan. I enkätens öppna frågor relaterade dansare (37 %) i högre grad till en egen upplevelse gällande självkänsla i jämförelse med icke dansare (13 %). 46 % dansare och 24 % icke dansare skrev fram en egen upplevelse angående kontroll och stöd. Slutsats: Baserat på studiens resultat kan dans användas som ett hälsopromotivt redskap i skolan då dansande elever relaterade i större utsträckning till egna emotionella upplevelser och redovisar ett ökat samspel mellan kropp, sinne och själ samt fler positiva skillnader i olika hälsodimensioner. Dans som redskap kan också rekommenderas för hälsovägledare och andra professioner som arbetar inom och utanför skolans kontext för att främja hälsa hos unga vuxna.  Nyckelord: Hälsopromotion, existentiell hälsa, fysisk hälsa, psykisk hälsa, social hälsa, emotionell hälsa, dans, fysisk aktivitet, gymnasieelever