Erasing Identity: A Study of the Legal Evolution of Cultural Genocide and its Implications for the Protection against State-imposed Extinction

Sammanfattning: Brottet folkmord kallas i folkmun för "brottets brott", vilket tyder på dess allvar och dess status som en jus cogens-norm i internationell rätt. Den nuvarande rättsliga definitionen av folkmord omfattar dock endast fysiska och biologiska handlingar, till skillnad från den ursprungliga definitionen som betonade innebörden av kulturellt folkmord. Denna uppsats syftar till att undersöka om den rättsliga utvecklingen av folkmord har medfört skillnader i fråga om skyddet av etniska minoriteter. Syftet med uppsatsen uppnås med hjälp av den rättsdogmatiska metoden, som används för att fastställa räckvidden och innehållet i respektive ramverk. Uppsatsen presenterar inledningsvis en historisk utvärdering av kulturellt folkmord, från Raphael Lemkins ursprungliga definition, till dess bearbetning i utvecklingen av folkmordskonventionen. Uppsatsen redogör därefter för den nuvarande innebörden av folkmord och dess rekvisit. Den sista delen av undersökningen innehåller en beskrivning av avhandlingens fallstudie, nämligen den kinesiska regeringens politik och lagstiftning i Kinas Xinjiang-region. Uppsatsen tillämpar sedan respektive ramverk på den aktuella fallstudien i syfte att visa ett praktiskt exempel på ramverkens räckvidd. Avslutningsvis ges en kritisk sammanfattning och diskussion av resultaten av tillämpningen, inklusive en analys av dess konsekvenser för skyddet av etniska minoriteter. Uppsatsens slutsats föreslår att det nuvarande brottet misslyckas i att skydda etniska minoriteter på ett adekvat sätt, framför allt eftersom det underlåter att erkänna innebörden av kulturell existens.