Fysisk aktivitet hos barn och ungdomar med Downs syndrom En kartläggande och beskrivande enkätstudie utifrån föräldrars uppfattning om sina barns fysiska aktivitet

Sammanfattning: Bakgrund: Personer med Downs syndrom (DS) har lägre maximal syreupptagningsförmåga och en medfödd autonom svårighet att uppnå en hög maximal hjärtfrekvens. Det är vanligare för personer med DS att ha lägre muskelstyrka och muskeluthållighet samt högre risk för att utveckla fetma. Alla dessa faktorer gör det intressant att undersöka hur fysiskt aktiv en grupp barn med DS är, vad som motiverar dem till rörelse, vilka hinder som finns för dem att vara fysiskt aktiva och vilka interventioner som kan främja och underlätta fysisk aktivitet för dessa barn. Syfte: Syftet med denna kandidatuppsats var att undersöka hur föräldrar till barn med DS uppskattar sina barns fysiska aktivitetsnivå, samt att belysa vad som motiverar barnen till rörelse och vilka främjande och hindrande faktorer som föräldrarna beskriver finns för att deras barn ska vara fysiskt aktiva. Studiedesign: Det är en tvärsnittsstudie baserad på en huvudsakligen kvantitativ undersökning, inklusive några kvalitativa frågor. Metod: Studien genomfördes med hjälp av en digital enkät bestående av 36 frågor. Enkäten bestod av främst slutna frågor med flervalsalternativ, men ett antal frågor var öppna och gav föräldrarna möjlighet att svara fritt. Respondenterna var föräldrar till barn med DS i åldern 6-18 år, bosatta i Sverige. Resultat: Totalt inkom 106 svar. Ett svar exkluderades, varpå antalet analyserade svar blev 105. Av alla barn i vår studiegrupp uppnådde 22 % rekommendationerna om genomsnittligen 60 minuters fysisk aktivitet per dag. Det fanns ingen större skillnad i BMI mellan de två åldersgrupperna (6-12 år och 13-18 år), men flickor var något överrepresenterade i grupperna med övervikt och fetma. Inget samband mellan BMI och fysisk aktivitetsnivå kunde ses i vår studiegrupp. Resultaten visar dock att barnens aktivitetsnivå har ett visst samband med föräldrarnas aktivitetsnivå. Slutsats: Fysisk kapacitet verkar inte vara det som avgör hur fysiskt aktiva barnen är, utan snarare omgivningsfaktorer. De flesta barn är positiva till fysisk aktivitet om rätt förutsättningar ges, till exempel att det är en aktivitet som barnet tycker om.