Lagen som ett retoriskt objekt - En analys av gamla och nya konsumentköplagen

Sammanfattning: Arbetet ämnar ge ett teoretiskt perspektiv på utformningen av det svenska lagspråket. Genom en retorisk argumentationsanalys, grundad i Chaïm Perelmans teori om föreställda publiker och Lloyd Bitzers teori om den retoriska situationen, utreds konsumentlagstiftningen i sin egenskap som meningsbärare mellan en retorisk avsändare och en retorisk mottagare. Den gamla och den nya konsumentköplagen jämförs kvalitativt, och valen lagstiftaren gjort i den språkliga utformningen av dessa två lagar ställs mot den konstruerade diskursen kring lagspråk i gällande rätt, författningar, den historiska debatten och den bredare juridiska traditionen. Några av slutsatserna som arbetet drar är att det länge funnits en stark vilja att göra lagspråket lättillgängligt för medborgarna – speciellt i konsumentlagstiftningen – men att denna vilja inte prioriterats i samband med stiftandet av den nya konsumentköplagen. Anledningen till detta anser jag vara den förändrade retoriska situationen i samband med lagens utvidgade tillämpningsområde. Perelmans uppdelning av publikbegreppet används för att definiera och placera en rad mottagargrupper i en hierarki efter lagstiftarens vilja att ändra språket efter dessa gruppers intresse. Högst upp på denna lista hittar vi mottagargruppen jurister, längst ner hittar vi mottagargruppen konsumenter. Det finns en diskrepans mellan den konstruerade diskursen och verkligheten när detta retoriska teoretiska ramverk används, som pekar på ett grundläggande problem i hur man skriver lag. Ett problem som juristerna länge har haft som uppgift att lösa och fortfarande har, men som inte är förenligt med en lagstiftning som är lättillgänglig för allmänheten.