Kärnvapen och mänsklig säkerhet: En studie av regeringens särskilda utredning angående ett tillträde till konventionen om förbud mot kärnvapen

Sammanfattning: I oktober 2017 tillsatte Sveriges regering en utredning för att analysera konsekvenserna av ett tillträde till konventionen om förbud mot kärnvapen. Genom att undersöka den särskilda utredningens resonemang och slutsatser syftar denna uppsats till att studera och problematisera dess avsaknad av större humanitära perspektiv, i den bredare debatten om kärnvapen. Direktiven för utredningen kretsar övervägande kring konsekvenser på statlig nivå, vilket resulterat i att konsekvensbedömningen av konventionen främst relateras till aspekter gällande Sveriges försvars- och säkerhetspolitik, och i mindre ut-sträckning humanitära konsekvenser. Med hjälp av en innehållsanalys och det teoretiska konceptet mänsklig säkerhet diskuteras utredarens övergripande resonemang där mänsklig säkerhet representerar ett mer humanitärt synsätt. Studien är utformad på så sätt att analysdel ett strukturerar och organiserar utredningen, för att därmed öppna upp för diskussion och problematisering med mänsklig säkerhet i analysdel två. Slutsatsen som dras i undersökningen angående utredningens brist på humanitära aspekter är tudelad. Det är dels problematiskt att varken regeringen eller utredningen i tillräcklig utsträckning tar förbudskonventionens ursprung i beaktning. Konventionen har uppkommit som ett svar på bristande nedrustningsframsteg globalt, samt ur en vilja att utöka de humanitära synsätten i kärnvapendebatten. Det är dessutom problematiskt eftersom trots att humanitära aspekter i form av mänsklig säkerhet går att applicera på utredningens resonemang, har detta inte skett för att nyansera bedömningen av konventionen. Dessa är problem som både bör tillskrivas regeringen och utredningen i sig.