Vikten av att prata ut: En jämförelse mellan två grupper av kvinnliga undersköterskors självskattade psykiska och fysiska hälsa vid en arbetsomställning.

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att undersöka om en möjlighet att prata ut ger upphov till skillnader i självskattad psykisk och fysisk hälsa mellan två grupper kvinnliga undersköterskor vid ett svenskt sjukhus. Den ena gruppen på 25 personer har vid en arbetsomställning fått behålla sin tjänst och den andra gruppen på tio personer har blivit omplacerad på andra avdelningar inom organisationen. Vad som också skiljer grupperna åt är att lämnargruppen har fått en möjlighet att tala ut om vad de känner i samband med omställningen. Följande självskattningsformulär har använts: Forsman & Johnsons test om självkänsla (SES), Pennebaker Inventory of Limbid Languidness (PILL), KASAM och Levels of Emotional Awarenness (LEAS). Inga signifikanta skillnader mellan grupperna framkommer vad det gäller självskattad psykisk och fysisk hälsa. Denna pilotstudie fokuserar på vikten av att integrera affekten eller det emotionella tillståndet som en hälsobringande aspekt i arbetslivet.