Perspektiv i svenska narrativa texter : de deiktiska verben komma och gå och koherens

Sammanfattning: I denna studie undersöks hur de svenska rörelseverben komma och gå används för att bilda perspektiv när de används i tredje person i två klassiska svenska romaner. Vidare undersöks vilka faktorer som påverkar perspektivbildningen och om perspektiven är konsistenta eller inkonsistenta. Paradigmatiska och lexikala relationer mellan komma och gå har undersökts med hjälp av substitutionstest. Komma och gå är polysema verb, men det är enbart den primära grundbetydelsen av verben som används vid perspektivbildning. Som visats i andra studier är empatisk identifikation vanlig vid perspektivbildning.Inkonsistenta perspektiv är sällsynta och substitution leder till ogrammatiska eller icke idiomatiska meningar i hälften av fallen. Detta talar för att det enbart är i vissa sammanhang som rörelseverben komma och gå fungerar som deiktiska motsatspar.