Leder rektorer förstelärare?En studie om rektorers ledarskap av förstelärare i en kommun

Sammanfattning: Undersökningen bygger på en abduktiv ansats av intervjuer av tre rektorer på skolor i en kommun. Jag genomförde 3 semistrukturerade intervjuer av rektorer för att undersöka hur rektorer styr och leder sina förstelärare samt vilka faktorer och övertygelser som upprätthåller ledarskapet. Jag sände även ut enkäter till 12 förstelärare för att jämföra deras upplevelse av rektorernas ledarskap. I analysen framkommer att rektorer leder och styr sina förstelärare olika och rektorerna har olika faktorer och övertygelser som upprätthåller ledarskapet. Rektorer har olika uttalade teorier som ligger till grund för deras ledarskap av förstelärare. De bruksteorier som framträder hos rektorerna kring styrning är hierarki och tillit. När det gäller rektorernas uttalade teori kring stilen de använder i sitt ledarskap framträder både transaktionellt ledarskap och transformativt ledarskap. De framkommer även att en uttalad teori från samtliga rektorer att det inte är tydliga med sina förväntningar på förstelärarna och de faktorer som upprätthåller rektorernas uttalade teori är olika organisatoriska förutsättningar som att man har haft fokus på drift snarare än utveckling, att man ärvt en organisation eller att man inte skapat forum för förstelärarna att träffas. Det är även övertygelser som att de leder sina förstelärare individuellt som upprätthåller rektorernas uttalade teori. Det framkom även att rektorer värderar undervisningen högre än tid för förstelärarna att arbeta skolutvecklande. Förstelärarnas upplevelse av rektorernas bruksteori stämde överens när det gällde upplevelsen av förstelärare som kompetenta och som tar ansvar, vilket kan påverka motivationen. Förstelärarna verkar erfara att rektorerna pekar ut riktningen för deras arbete och att de därefter får frihet att organisera sitt arbete trots att rektorerna beskriver att de inte är så tydliga i detta. Vilket visar att förstelärarnas upplevelse av rektorernas bruksteori inte stämmer överens med rektorernas uttalade teori. För att en skola ska kunna bedriva ett kontinuerligt förbättringsarbete behöver resultat följs upp och analyseras. Att tänka att rektor ska leda alla förbättringsprocesser själv är att ställa orimliga krav. Det operativa förbättringsarbetet behöver ledas av flera och rektor behöver hålla fokus på innehållet och målet för respektive uppdrag. För att kunna uppnå intentionen med förstelärarreformen visar denna studie att det behöver finnas uppdragsbeskrivningar där det tydliggörs på vilken arena försteläraren förväntas verka och vad för slags processer försteläraren ska leda. Rektor behöver i sitt ledarskap vara tydlig med förväntningar på sina förstelärare och klargöra skillnaden mellan lärare och förstelärare, skapa lärande gemenskaper för förstelärare, följa upp förväntningar och utforska det gemensamma lärandet. När förstelärare är involverade i beslutsprocessen kan det innebära att de upplever sig själv som värdefulla medlemmar i organisationen. Förstelärarna behöver se sig själv som ledare och koppla tillhörigheten till andra förstelärare.