Jag måste ju bete mig som en kille

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att belysa området våld i ungas nära relationer, med fokus på det digitala våldet, och därav bidra med kunskap till det sociala arbetet med unga. Detta gör vi genom att undersöka unga personers uppfattningar om våld i nära relation, genus och sociala medier. I regeringens nationella strategi för att bekämpa mäns våld mot kvinnor lyfts våld i nära relation som en del där flickor och unga kvinnor pekas ut som en särskilt utsatt grupp. Strategins utgångspunkter är bland annat att det våldsförebyggande arbetet ska fokusera på stereotypa könsnormer med fokus på maskulinitetsnormer. Studiens empiriska material bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex personer i åldrarna 18-21 år. Empirin har sedan analyserats ur ett genusperspektiv för att förklara isärhållandet av manligt och kvinnligt och således dikotomin där mannen är överordnad, då våld i nära relation kan ses som ett resultat utav detta. Vårt resultat visar på att unga idag upplever att stereotypa könsnormer har en stor påverkan på både deras vardag och deras relationer. De upplever en press att bete sig stereotypt manligt och kvinnligt vilket anses begränsande. Vidare visar resultatet att unga personer upplever att de har bristande kunskaper kring våld i nära relationer men också en önskan om att de kunde mer. De upplever att det finns en klyfta mellan unga och vuxenvärlden idag som beror mycket på vuxnas bristande förståelse för ungas liv på internet. Detta resulterar i att förtroendet är lågt. Slutligen visar studien på vikten av en kunskapshöjning hos både unga och professionella i arbetet för att våld i ungas nära relationer ska upphöra.