Ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda suicidnära patienter prehospitalt : En kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: Suicid är ett betydande folkhälsoproblem. De flesta som utför ett suicidförsök lider av en psykisk sjukdom och har oftast haft kontakt med hälso- och sjukvården innan händelsen. Antalet utalarmeringar till personer som mår psykiskt dåligt har ökat, därmed utgör suicidnära patienter en betydande patientgrupp prehospitalt. Trots det råder det en osäkerhet i omhändertagandet då ambulanssjuksköterskorna känner sig oförberedda och okunniga i vårdmötet. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda suicidnära patienter prehospitalt för att öka kunskapen och eventuellt åskådliggöra förbättringsområden som i förlängningen kan stödja den prehospitala vården av suicidnära patienter. Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Resultatet mynnade ut i en huvudkategori; Inre och yttre faktorer påverkar det vårdande mötet samt tre kategorier; emotionell påverkan, ambulanssjuksköterskans yrkesroll samt organisationens betydelse. Med hjälp av nio subkategorier har struktur skapats. I resultatet framkom att vården av den suicidnära patienten berörde ambulanssjuksköterskorna på flera emotionella plan, bland annat uppdagades känslosamma skildringar, tragedi och medlidande i vårdmötet. En upplevelse av dränage av emotionell energi framkom också. Bristande kompetens i vårdmötet med den suicidnära patienten erfors emellanåt och det vårdande samtalet ansågs utgöra en viktig aspekt för att uppnå god vård.  Ambulanssjuksköterskan ville finnas till för patienten och såg det som sin plikt. Slutligen upplevde ambulanssjuksköterskorna att prekära omständigheter kunde försvåra vården och göra den otillräcklig samt att psykiatrin stundom misslyckades med att ge adekvat vård. I slutet av examensarbetet diskuterades suicid i relation till hållbar utveckling och en hållbar ambulanssjukvård, både ur en ekonomisk- och social kontext.