Konstvetenskap och genus i skolans bilddidaktik

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker konstvetenskapens roll för bildämnets utveckling och nutida utformning. Vad har skolan tagit med sig från konsthistorien i pedagogiken och didaktiken och hur har konstvetenskapen påverkat utformningen av ämnet? Den teoretiska utgångspunkten är grundad i feministisk konstanalys.  Uppsatsen har ett jämförande perspektiv, först en diskussion av hur konstsyn och inställningen till pedagogik formats under olika historiska perioder i England, Tyskland och Sverige. Därefter genomförs först en rundfråga till bildlärare och sedan kvalitativa intervjuer med sex lärare från grundskolan i Lunds närområde för att undersöka hur man arbetar idag och hur konsthistorien används i undervisningen. Ett centralt tema är kanon och genus i bildämnet. Hur kan vi förstå marginaliseringen av kvinnliga konstnärer i undervisningen? Intervjumaterialet visar att konstvetenskapens roll varierar mycket i undervisningen, samtidigt som det är uppenbart att det både finns sega strukturer – ett traditionellt arv – och andra sidan en öppenhet för nya experiment, där lärarens bakgrund och intressen formar undervisningen. Det är uppenbart att det här finns både medvetna och omedvetna urvalsmekanismer när man tar in material ur konsthistorien i undervisningen. I den traditionella konsthistorien är kvinnorna oftast osynliga. Att vara medveten om detta faktum och arbeta med att föra fram kvinnliga konstnärer i undervisningen är viktigt att tänka på för framtida forskning och för bildämnets fortsatta utveckling. En slutsats är att konstvetenskapliga perspektiv på den historiska utvecklingen kan vara viktiga redskap när eleverna ska reflektera över hur de själva och samtiden formas av historiska villkor och värderingar.