Navigating Legal Waters - A Study of Forcible Measures in Rescue Operations of Migrants and Refugees on the High Seas

Sammanfattning: Den juridiska frågan om i vilken utsträckning stater får tvångsrädda människor på internationellt vatten, har fått ny betydelse i och med migrationsflödet över centrala Medelhavet. Flera incidenter har visat att det finns såväl strategiska som rent överlevnadsbaserade grunder till att migranter och flyktingar motsätter sig räddning av vissa statsfartyg på Medelhavet. Denna uppsats syftar till att utreda i vilken utsträckning stater får tillämpa tvångsåtgärder för att rädda flyktingar och migranter på öppet hav enligt den internationella sjöräddningsrätten, samt att därutöver kritiskt undersöka och resonera kring effekter av gällande rätt. I uppsatsen används därav en rättsdogamtisk metod för att utreda och tolka gällande rätt, samt en rättsanalytisk metod för att resonera kring dess effekter. Uppsatsens resultat visar att det ofta finns rättslig grund för stater att stoppa samt gå ombord på ett fartyg som brukas av migranter på öppet hav. Detta gäller oavsett om dessa befinner sig i sjönöd eller inte. Det är dock ovisst i vilken utsträckning stater får utöva mer ingripande exekutiv jurisdiktion, som att eskortera fartyget till hamn eller att beslagta fartyget. Ingripanden som, om de sker på öppet hav, onekligen även innebär tvångsförflyttningar av människor. Då den internationella regleringen kring sök- och räddnings-operationer inte kan anses ge upphov till en sådan rätt till exekutiv jurisdiktion, blir den avgörande frågan huruvida en stat får ta kommando över ett statslöst fartyg endast på grund av att ett sådant fartyg saknar nationalitet. Ingen tydlig slutsats om i vilken utsträckning stater får använda tvångsåtgärder för att rädda båtmigranter på öppet hav kan dras, men skillnaderna mellan de praktiska effekterna av olika tolkningar av gällande rätt är stora.