Idrottsvåld utanför spelets ramar - Om straffansvar för våld inom den organiserade idrotten

Sammanfattning: Vid utövandet av flera av våra mest populära idrotter utsätts utövarna regelbundet för våld som i ”vanliga” fall skulle utgöra misshandel. Föreningsfriheten och idrottens positiva samhällspåverkan motiverar en, för idrotten, rättslig särställningen. Ur ett straffrättsligt perspektiv innebär denna särställning helt enkelt att våld som sker i samband med organiserad idrottsutövning tillåts i större utsträckning än i andra fall. Sommaren 2018 blir Jakob Lilja dömd till villkorlig dom för misshandel i HD, efter en crosschecking han utfört i samband med en ishockeymatch. Den här domen blir det första prejudikatet gällande straffansvar för våldsamma gärningar företagna på en idrottsplan, inom den organiserade idrottsutövningen. Syftet med den här uppsatsen är därav att utreda när våldsamma gärningar företagna på den organiserade idrottens område leder till straffansvar, och huruvida detta är förutsebart för idrottsutövaren. Metoden som används är en rättsdogmatisk metod vilket innebär tolkning och systematisering av gällande rätt. Rättsläget analyseras utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv med fokus på förutsebarhet. Av utredningen framgår att en gärning företagen på en idrottsplan kan, trots att den uppfyller rekvisiten i ett specifikt straffbud, vara fri från ansvar. Gärningen kan rättfärdigas med stöd av samtyckesbestämmelsen eller läran om social adekvans. HD har skapat en allmän undantagsregel om social adekvans specifikt för idrottens område. Denna säger att gärningar som faller inom spelets ramar är att anse som tillåtna. Knäckfrågan är således vilka gärningar som faller inom spelets ramar. Genom studerande av prejudikatet, tidigare underrättspraxis och doktrin har faktorer som påverkar om en gärning faller innanför eller utanför spelets ramar lyfts fram. Dessa är bl.a. gärningens syfte, dess samband med det pågående spelet samt den specifika idrottens karaktär. Innan HD:s dom mot Lilja var rättsläget till en viss grad oklart och en idrottsutövare hade svårt att förutse när dennes gärningar skulle kunna komma att bli föremål för ett straffrättsligt förfarande. Rättsläget har blivit tydligare och mer förutsebart efter domen. För en idrottsutövare framstår det, trots HD:s klargörande av rättsläget, däremot som aningen svårt att förutse vad som gör att en våldsgärning faller innanför eller utanför spelets ramar.