Syskon i familjetvist - En studie om begreppet kontinuitet i vårdnads- och boendemål ur ett syskonperspektiv

Sammanfattning: Enligt svensk familjerätt är syskons rätt till varandra varken en fastslagen lag eller utvecklad i förarbeten och doktrin. Trots detta föreligger det ett starkt skydd av syskon enligt praxis, vilken har sin grund i begreppet kontinuitet. Begreppet kontinuitet är ett resultat av främst praxis, men har sin grund i förarbeten. Denna har till syfte att behålla all slags pågående kontinuitet för barnet som kan uppkomma i familjemål. Till begreppet hör två principer; kontinuitetsprincipen som rör kontinuitet till miljö och föräldrar, samt principen om kontinuitet mellan syskon, som endast rör kontinuitet mellan syskon. Sistnämnda kan även benämnas som ”oviljan att dela på syskon”. Dessa principer kan endast tillämpas när en kontinuitet föreligger, det vill säga när syskonen bor tillsammans eller har ett kontinuerligt umgänge. Min rättsfallsstudie visar dock att praxis utvidgar bestämmelserna om barnets bästa till att även omfatta en ”vilja att förena syskon”. Denna tillämpas i de fall syskon inte bott eller umgåtts tillsammans. (Se bilaga A). Detta examensarbete behandlar främst kontinuiteten mellan syskon i vårdnads- och boendeprövningar, och hur dessa förhåller sig till begreppet kontinuitet, och till de andra generellt ställda kraven i barnets bästa i 6 kap 2a § FB. Kontinuitetsprincipen innebär att ett barns invanda miljö och fungerande ordning inte abrupt ska avbrytas utan svåra skäl. Sådana skäl kan vara om barnet löper risk att fara illa hos en av föräldrarna, eller om barnet har uppnått en sådan betydande ålder att dess vilja kan beaktas. Omständigheter som ska beaktas är barnets förhållande till miljö och hem, såsom skola, kamrater, fritidsaktiviteter, kontakt med övrig släkt och så vidare. Rent konkret innebär detta i många fall att barnet ska bo kvar hos den förälder barnet är bosatt hos. Principen om kontinuitet mellan syskon, även benämnd som ”oviljan att dela på syskon”, innebär att en delning av syskon som bor tillsammans bör undvikas. Utöver behovet av kontakt med föräldrar och miljön, har ett barn ett behov av att upprätthålla en god relation till syskonen. Denna princip är likaså ett resultat av främst praxis, och har där ett särskilt starkt fäste. ”Viljan att förena syskon” påminner till stor del om ”oviljan att dela på syskon”, då de delar flera värderingar och strävar efter samma mål; att syskon ska ha en god och nära kontakt. ”Viljan att förena syskon” grundas främst i att syskon har ett behov av att växa upp tillsammans, och att syskon alltid ska vara en betydelsefull omständighet som domstolen ska beakta i barnets bästa. Enligt framställd rättsfallsstudie beslutas i åtta av tio fall att syskonen ska bo tillsammans, både genom att hålla ihop och förena dem. Enligt de redogjorda intervjuerna anser tre av fyra domare att syskon ska hållas ihop, och att det närmast är en rättighet för barn att syskon hålls ihop. I de fyra fallen hovrätten beslutar att syskonen ska hållas ihop, har hovrätten i samtliga fall fastställt tingsrättens dom. I de fyra rättsfallen hovrätten beslutar om en förening av syskon, har hovrätten i samtliga fall ändrat tingsrättens dom. Således kan konstateras att det föreligger ett starkt intresse i domstolarna att skydda och ta till vara på syskons relationer. I däremot doktrin är ”oviljan att dela på syskon” en mindre utvecklad princip, medan ”viljan att förena syskon” inte är en påtalad princip. Således får dessa två viljor en svagare genomslagskraft i teorin. Av rättsfallsstudien framgår det att i två av tio fall ändras syskonens boende så att boendet delas. Detta motiveras av särskilt svåra omständigheter, om den ena föräldern är något mer lämplig eller om barnet har en sådan stark vilja att den ska beaktas. Enligt intervjuförfarandet ansåg en av domarna att det inte är en särskilt beaktansvärd omständighet att det föreligger en syskonrelation. Istället finns det flera andra omständigheter som domstoler ger överordnad betydelse, till exempel barnets vilja. Rättsfallsstudien visar även att alla typer av syskon, oavsett om det är hel-, halv- eller styvsyskon, är lika viktiga för barn. Således ska alla syskonrelationer utredas i förhållande till varje individuellt fall och kvaliteten i relationen ska avgöra. Det framgår även att ofödda syskon ska beaktas och kan väga tungt i domen för vårdnad och boende. Till skillnad från praxis, har dock halv- och styvsyskon en mycket svagare skydd i doktrin. Enligt förarbetena ingår halvsyskon i ett barns rätt till kontakt med andra närstående, vilket innebär att endast umgänge kan regleras. Styvsyskon har inte ett uttalat skydd i doktrin. Helsyskon däremot nämns inte i förarbeten eller doktrin, men det kan enligt rättsfallsstudien och intervjuförfarandet konstateras att helsyskon underförstått kan inräknas till kontakten med båda föräldrarna. Detta innebär att ett gemensamt boende kan regleras för helsyskon. Således har inte alla syskon ett jämnlikt skydd i teori och praktik, och ur ett lagorienterat perspektiv är syskonskyddet helt frånvarande. Ur ett historiskt perspektiv har rättsutvecklingen gått mot ett starkare skydd för barn i familjemål. Barns behov och säkerhet är grunden, baserat på till stor del erkänd barnpsykologi. Rättsläget är även något annorlunda idag än för ett par decennier tillbaka. Familjekonstellationer ser annorlunda ut, vilket gör det vanligare att barn har halv- och styvsyskon. Detta leder till att domstolarna måste förhålla sig till verklig fakta, vilket praxis visar. Sammantaget kan sägas att kontinuitetsprincipen och principen om kontinuitet mellan syskon står gemensamt under begreppet kontinuitet, men de fastställer skydd för olika intressen. ”Viljan att förena syskon” är ett självständigt begrepp inom barnets bästa, som påminner mycket om ”oviljan att dela på syskon”. I praxis har syskon ett starkare skydd, och det förekommer att syskonkontinuiteten avgör helt eller delvis sakfrågan. För de fall en sådan kontinuitet föreligger, står den ofta högt placerad i en hierarkisk rangordning i förhållande till de övriga ställda kraven i barnets bästa.