Innemiljö ombord en isbrytare : Upplevd luftkvalitet och personlig exponering för luftföroreningar

Detta är en M1-uppsats från Linnéuniversitetet/Sjöfartshögskolan (SJÖ)

Sammanfattning: Att arbeta till sjöss innebär många olika arbetsuppgifter och utmaningar men få tänker på hur innemiljön påverkar besättningens hälsa. I och med de nya kraven i SECA området (svavelkontrollområde för Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen med utsläppskrav på max 0,10 viktprocent svavel i bränslet) där fartyg alltså krävs att köra på lågsvavligt bränsle, kan detta medföra en positiv förändring i fartygs innemiljö. Besättningens exponering för halter av luftföroreningar i innemiljön har studerats ombord isbrytaren Oden. Undersökningar genomfördes en gång under fartygets drift på tjockolja (HFO) och en gång med marin dieselolja (MDO) som bränsle. Halter av kvävedioxid (NO2), flyktiga organiska ämnen (VOC), inklusive bensen, och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) mättes med personburna och stationära diffusiva provtagare. Besättningens upplevelse av luftkvalitet studerades med en enkätundersökning med avseende på den generella acceptansen av luftkvalitet, lukt, luftens karaktär såsom fräsch, torr, ren eller möglig, samt termisk komfort. Den generella acceptansen av luftkvalitet var mycket hög; 0,8 på arbetsplatser och 0,9 i hytter, på en skala mellan -1 och 1. Medianhalterna av de kemiska luftföroreningarna från mätningar av den personliga exponeringen låg mycket under Arbetsmiljöverkets hygieniska gränsvärden och även under rekommenderade riktvärden för god luftkvalitet inomhus. Bränslebytet gav en minskning av den personliga exponeringen för kvävedioxid och bensen som är statistiskt signifikant. Resultaten visar även på att besättningen ombord på fartyget är nöjda med sin innemiljö och att en viss minskning av ämnen finns efter bränslekonverteringen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)