Barnets röst i frågor om vårdnad, boende och umgänge - Kommer den höras tydligare efter inkorporeringen av barnkonventionen?

Sammanfattning: Uppsatsen syftar till att redogöra för och analysera barns delaktighet i tvister om vårdnad, boende och umgänge. Barn ges rätt till inflytande genom bestämmelser i såväl svensk rätt som genom internationella instrument. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ges en central roll i uppsatsen. Artikel 12 i barnkonventionen stadgar att barn ska tillförsäkras rätten att fritt uttrycka åsikter i alla frågor som rör barnet och att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad. Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 och har sedan dess haft en folkrättslig förpliktelse att följa bestämmelserna däri. Den svenska lagstiftningen har därför reformerats i syfte att tillse att det råder samstämmighet med de krav som kommer till uttryck i konventionen. Principen i artikel 12 finns uttryckt i föräldrabalken (FB). I 6 kap. 2 a § FB stadgas att hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad vid alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Trots det anses inte principen i artikel 12 ha fått önskat genomslag i den svenska rättstillämpningen. Den 1 januari 2020 gavs konventionen status av svensk lag genom att lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnrättslagen) trädde ikraft. Barnrättslagens ikraftträdande bedöms medföra ett förtydligade av att rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av konventionen. Uppsatsen utreder vilka följder barnrättslagen kan tänkas få för barns rätt att höras. Utredningen leder till ett konstaterande av att lagens inverkan på barns rätt till delaktighet beror av vad lagen kan komma att innebära för domstolens arbete. Sammanfattningsvis markerar inkorporeringen att konventionens artiklar samverkar vilket innebär att domstolen svårligen kan särskilja barns rätt till delaktighet i en domstolsprocess från rätten till delaktighet i vardagslivet. Rättigheterna i konventionen möter barnet där han eller hon befinner sig i livet vilket resulterar i en slutsats om att barns rätt till delaktighet i en domstolsprocess, inom socialtjänsten och i vardagslivet kommer närmare varandra. Domstolens arbete bedöms vara utslagsgivande för barns rätt till delaktighet men störst effekt torde fås utanför domstolsprocessen samt inom en sådan process till den del det inte avser en slutlig prövning i målet.