Vilken roll spelar ditt yrke för strafflindring? – En redogörelse av tillämpningen av 29 kap. 5 § första stycket 6 BrB

Sammanfattning: Vi lever idag fortfarande i ett samhälle som präglas av klass. Två yrkesgrupper som kan anses falla in under olika samhällsklasser är läkare och taxiförare. I 1:9 regeringsformen (RF) stadgas att domstolar ska beakta allas likhet inför lagen, samt iaktta saklighet och opartiskhet. I 29:5 brottsbalken (BrB) anges en rad omständigheter, så kallade billighetsskäl, som rätten ska beakta, vilka är hänförliga till den tilltalades person eller hans handlande efter brottet. Framställningens syfte är därför att undersöka tillämpningen av billighetsskälet i 29:5 första stycket 6 BrB i relation till yrkesgrupperna läkare och taxiförare, och huruvida domstolen gör någon skillnad i tillämpningen beroende på den tilltalades klasstillhörighet. Uppsatsens syfte är även att belysa relationen mellan grunderna för påföljdssystemet och domstolens tillämpning av billighetsskälet. 1989 års påföljdsreform medförde en förändrad syn på preventionsteoriernas betydelse i påföljdssystemet. Allmänna och preciserade regler för påföljdsval och straffmätning infördes i hopp om att öka förutsebarheten och enhetligheten i straffrättskipningen. Mer preciserade lagregler skulle innebära att domstolarna i högre grad behövde motivera sina skäl för påföljdsbestämningen. 29:1 brottsbalken infördes och stadgade att brottets straffvärde skulle vara i fokus för påföljdsbestämningen. Proportionalitet skulle råda mellan straffet och den brottsliga gärningen. Hänsyn skulle dock fortsättningsvis kunna tas till omständigheter hänförliga till gärningsmannens person. En uttrycklig bestämmelse som räknade upp vilka billighetsskäl som domstolen skulle få beakta infördes således i 29:5 BrB. Billighetsskälen kan rättfärdigas på olika grunder beroende på vilken omständighet som är för handen, men att enbart utgå från en gärningsgrundad skuldbedömning anses oproportionerligt och inhumant. Bestraffningen i det enskilda fallet ska vara proportionerlig både i förhållande till gärningens svårhet och gärningsmannens klandervärdhet. Någon fullständig enhetlighet föreligger inte av domstolens tillämpning av 29:5 första stycket 6 i förhållande till yrkesgrupperna. Detta förefaller sig na-turligt eftersom domaren i det enskilda fallet måste tolka 29:1 och 29:5 BrB. På ett övergripande plan är dock domstolen enhetlig och förutsebar. Det går inte att säga att domstolen tillämpar billighetsskälet mer fördelaktigt i förhållande till någon av yrkesgrupperna. För att öka enhetligheten och förutsebarheten ytterligare hade domstolen kunnat motivera sina tankegångar mer utförligt än vad som görs i dagsläget.