Titel: ”Det ska inte vara något jävla fyllställe där man släpar hem folk och grejer” : En studie om hemlösa missbrukares syn på socialtjänstens gruppboenden i Gotlands kommun

Sammanfattning: Studiens syfte har varit att få kunskap om hemlösa klienters syn på sin boendesituation. Samt att få fördjupad kunskap om klienternas upplevelse av möjlighet till förändring och hur de beskriver att de bemöts och behandlas på Beroendeverksamhetens gruppboenden. En kvalitativ metod har använts för att besvara syftet. Det empiriska materialet består av intervjuer med sju personer som för närvarande bor på ett kommunalt gruppboende. Tolkningsramen har utgjorts av teorier och forskning kring förändringsprocesser och strategier för att motverka hemlöshet. Rollteori har också använts för att ge en djupare förståelse för interaktionen mellan individer och mellan individ och organisation. Resultaten visar att det är svårt att trivas på en institution. Det har mycket att göra med den maktstruktur som präglar en sådan inrättning. I studien framkom att det skapas motståndsstrategier för att värja sig i en sådan situation. Resultatet visar också att motstånd skapas när man inte känner sig delaktig i sin egen förändringsprocess. Det är viktigt för de boende att kunna påverka sin boendesituation. Boende som tycker de får hjälp på boendet anser att de kan använda vistelsen till något positivt. Personalens roll inskränker sig för de boendes del till att vara behjälpliga med praktiska saker, ett slags yttre förändring. Någon tycker att personalen även kan vara ett socialt stöd i en inre mening, att hjälpa de boende med strategier som gör att de kan fortsätta att leva ett drogfritt liv. Studien visar vidare att man både önskar mer av socialt stöd samtidigt som några upplever att man själv är det bästa verktyget i en förändringsprocess. Resultatet visar slutligen att institutionens strikta regler blir en viktig förändringsfaktor i klienternas liv. Kravet på drogfrihet gör att de boende får upp ögonen på ett alternativt sätt att leva. Slutsatsen är att institutionen bidrar till att förmedla känslan av att en förändring är möjlig.