Träna mindre men hårdare - bli bättre : En kvantitativ studie om fysisk prestationsförmåga hos kvinnliga elitfotbollsspelare vid ökad träningsintensitet i kombination med minskad träningsmängd

Detta är en Kandidat-uppsats från Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap; Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap

Sammanfattning:

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien var att undersöka om den fysiska prestationsförmågan förändrades vid ökad träningsintensitet i form av intervallträning hos kvinnliga elitfotbollsspelare.

Frågeställningarna var följande: (1) Vilken effekt har en ökad träningsintensitet i kombination med en minskad träningsmängd på uthålligheten? (2) Vilken effekt har en ökad träningsintensitet i kombination med en minskad träningsmängd på snabbheten? (3) Är det möjligt genom en ökad träningsintensitet i kombination med minskad träningsmängd att förbättra uthålligheten och snabbheten även i slutet av säsongen?

Metod

En kvantitativ analys av testresultaten före och efter interventionsperioden genomfördes på spelare ur två damfotbollslag (testgrupp: n=18, 23,3±8 år och kontrollgrupp: n=12, 21,5±5,5 år) aktiva på elitnivå. Testerna som genomfördes var ett Yo-Yo IR1 test, VO2max-löpbandstest, 10- och 30 m sprint samt ett agility-test. Pre- och post-testet genomfördes med åtta veckors mellanrum där testgruppen hade en interventionsperiod medan kontrollgruppen fortsatte med den ordinarie träningen. Testgruppens 8-veckors interventionsperiod bestod av vanlig träning med tillägg av snabbhetsuthålligheslöpningar (30 m sprint med tre min aktiv vila) två gånger i veckan samt intervallspel á två min med en minuts vila, även detta två gånger i veckan. Testgruppens träningstid skulle minska med 15 min per träning jämfört med tiden innan interventionsperioden vilket kontrollerades med hjälp av mätning av hjärtfrekvensen hos varje enskild individ.

Resultat

För testgruppen skedde en minskning av träningstiden under interventionsperioden med fem min per träning medan ingen större förändring av intensiteten kunde utläsas. Varken VO2 max, Yo-Yo IR1, 10 m sprint eller agility visade någon signifikant skillnad på testresultaten före och efter interventionsperioden för testgruppen. På 30 m sprint hade testgruppen förbättrat sitt resultat från 4,75 s till 4,70 s (p<0,05). För kontrollgruppen fanns det ingen signifikant skillnad på pre- och posttestet i något av de genomförda testerna.

Slutsats

Då träningstiden inte minskade med de tilltänkta 15 min och resultaten inte visade någon signifikant skillnad med undantag från 30 m sprint kan inga slutsatser dras mellan minskad träningsmängd i kombination med ökad träningsintensitet och förändrad uthållighet/snabbhet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)