Sociala upphandlingar - är det möjligt?

Sammanfattning: Offentlig upphandling är ett ämne där många har synpunkter och ämnet har också debatteras frekvent i media och inom den juridiska diskursen. Inte minst handlar det om miljökrav där också fler och fler använda sig ut av dessa krav i sina upphandlingar. Ett samordnade och stödjande arbete med råd om hur man kan ställa miljökrav har bedrivits, inte minst inom ramen för Miljöstyrningsrådet (MSR). Samma fokus som på miljökrav har det inte funnits när det handlar om att ställa sociala krav. Dock kan man säga att intresset från upphandlande myndigheter har blivit allt större de senaste åren. Denna uppsats ämnar fördjupa sig i möjligheterna att ställa sociala krav och kanske framförallt hur man kan ställa dessa krav. Efter att en genomgång av den litteratur och kanske framförallt den rättspraxis som finns från EU-domstolen så kan man konstatera olika tendenser. En del av det resultat som framkommit går att härleda ur analoga tolkningar dels från hur EU-domstolen har bedömt just miljökrav men också med beaktande av hur EU-domstolen har förhållit sig till de grundläggande principer som styr upphandlingsförfarandet. Offentlig upphandling är ett förfarande som syftar till att öppna upp och tillgängliggöra offentliga kontrakt för den inre marknaden i EU. För att göra detta så styrs upphandlingsförfarandet av de grundläggande principerna som ligger till grund för den europeiska unionen. Principerna handlar om öppenhet, transparens, icke-diskriminering, proportionalitet och ömsesidigt godkännande, respekt ska också visas för de friheter som finns i EU:s grundfördrag, så som exempelvis rätten att tillhandahålla tjänster och fri rörlighet. Det kan konstateras att det finns möjligheter att ställa sociala krav i offentliga upphandlingar. Men den upphandlande myndigheten måste vara medveten om hur man ställer dessa. Dels måste den upphandlande myndigheten fundera över ifall man ska ställa kraven så som kvalificering av anbudsgivare, tekniska specifikationer, särskilda kontraktsvillkor eller villkor för tilldelning av kontrakt. I litteraturen och i lagstiftningen har det framhävts att sociala krav framförallt ska ställas i form ut av särskilda kontraktsvillkor, alltså villkor för kontraktets fullbordan. När det gäller möjligheter att använda sig av krav för att uppnå arbetsmarknadspolitiska mål eller ställa krav på kollektivavtal eller på villkor som motsvarar dem i kollektivavtal så gäller det att kraven håller sig inom EU-rättens ramar. När det handlar om arbetsmarknadspolitiska åtgärder är det framförallt proportionalitetsprincipen som blir viktig. För krav om kollektivavtal så handlar det främst bedömningar kring rätten att tillhandahålla tjänster.